Gott Nytt År

Nyårsafton ger mig blandade känslor. 


Framtidsångest ( Har jag inte lyckats åstadkomma mer!?) 
Kroppsångest ( Jag måste börja träna! )
Jobbångest ( Vad ska jag bli ? )  
Extientiellångest ( vad är meningen med livet)


Nyårsafton ger mig också en känsla av att få börja om, summera och gå vidare. Eller vända bladet som en gammal monark skulle ha sagt.

2010 var året då jag fick chansen att arbeta som chef, vilket gav mig insikter om mig själv och ledarskap som jag är djupt tacksam över att ha fått. 2010 var också året då jag inte hittade balansen mellan arbetsliv och privatliv vilket resulterat i att jag har träffat mina vänner alldeles för lite. Det har också resulterat i högtravande nyårslöften och utfästelser om ändrad livsstil och livsval inför 2011.  2010 var året då jag bestämde mig för att bli hundägare utan att lyckas köpa hund. Insåg att livet som egen företagare är vad som passar mig bäst. Börjat fundera över på vilket sätt jag ska vara engagerad i Feministiskt initiativ hädanefter. Börjat leta ny lägenhet i Stockholm, Funderar på att flytta från Stockhom.  Funderar allvarligt på att flytta från Stockholm. Köpte nästan en bokhandel. Åkte inte till Almedalen. Iscensatte en grym ceremoni för min syster och hennes man på deras bröllop. Blev moster för första gången och insåg att min syster är världens coolaste- på så många sätt. Firade julen på det sättet som jag lovat mig själv att aldrig mer göra och lovade mig själv att aldrig mer fira på det sättet. Igen. Prövade på Stand-up på riktigt denna gången och kom på att jag ska göra det fler gånger. Det var succé. 


Lärde mig igen att jag själv väljer mitt liv. 


Insåg att jag måste våga mer. 


För 2011 hoppas jag att jag törs. 


Gott Nytt År 

Det är Flatornas Fel

Jag faller rätt ofta för grupptryck. Jag tror oftast inte att jag gör det, utan snarare så blir jag lite förvånad att det är så många som tycker som jag. Men ibland genomskådar jag mig själv och då måste jag försvara min ståndpunkt.

- " Sofia- tycker du så här för att du läst för många likaratade inlägg i twitter och bloggosfären- eller tycker du på RIKTIGT så här? "

 Oftast blir jag mest sur  för att jag överhuvdtaget vågar ifrågasätta att jag inte skulle vara trendsättare i mitt eget  tyckande. Vid enstaka tillfällen händer det dock att jag ger mig själv rätt. Och ändrar såklart åsikt så att det är min egen, jag faller på eget grepp, eller snarare eget grupptryck.

Som det här med Grotesco.  Fantastisk humor. Härliga killar. ( och tjejer) Kul. Den där skallige. vad heter han. som varit med i Parlamentet. Han är ju fantastisk. Hela gruppen- så fräck så oförutsägbar. Så bra!!

Och jo.. jag tycker de är rätt kul- ibland fantastiskt roliga.  Men. trots allt. Så förutsägbara. Ett av de mest hyllade inslagen i den pågående serien är den om bögarna. Tydliggör homfobin som finns överallt och hur religiösa fanatiker iallafall kan enas om en gemensam yttre fiende. Grattis.



Men jag blir så jäkla trött. Homosexuella = bögar. JAG VET: normen bla bla bla bla  heteronormativitet bla bla bla  hegemonisk manlighet bla bla bla  homosocialisering osv osv. bla bla BLÄÄÄÄ

Faktum kvarstår. Inte ens i homfobin eller när det hycklas med homofobin så finns flatorna.  Så jag har ändrat åsikt. Jag tycker inte Grotesco är jättebra. Tycker de är ganska bra. Det är nog flatornas fel.

Våga Vara Feminist

Idag lånar jag ut min blogg till Gudrun. 

Våga vara feminist i dag!

Dagens Gudrun den 19 september

När du går och röstar i dag finns det bara ett sätt att tydligt visa att du vill ha en politik som fokuserar på jämställdhet och kvinnors rättigheter. Feministiskt initiativ är ensamma om att prioritera reformer som skulle innebära verkliga framsteg i arbetet för jämställdhet: jämställdhetsfond för jämställda löner, individualiserad föräldraförsäkring och en modern arbetstidsreform.

Vi har bestämt oss för att inte låta kvinnors rättigheter och arbetet mot diskriminering vänta på att andra frågor först ska lösas. Den strategin har alltid varit en återvändsgränd. De historiska framgångarna för jämställdhet har vunnits av människor som inte satt kvinnors rättigheter på väntelistan. Och ingen förändring skulle någonsin ha varit möjlig om kvinnor och feminister hade lyssnat på dem som sagt att det inte går.

Våga vara feminist i dag!

Varma valdagshälsningar

Gudrun Schyman

PS. Skriv "Feministiskt initiativ" på en blank valsedel om du inte hittar våra valsedlar i din vallokal. Inget annat.

Så Jävla Vackert

Uppgivenheten i mitt sinne har varit så påtaglig och så tung att det har varit svårt att blicka framåt. Partiledarutfrågan efter partiledareutfrågning, intervju efter intervju varje svar från vilken annan politiker som helst har knuffat mig närmare vansinnets gräns. Är det jag eller världen som är tokig är frågan som allt oftar har ekat i mitt huvud.
Hur är det möjligt att politiken- som är livsnerven i varje demokratisk samhälle, som är människors drömmar, vilja, visioner, som är samtalen, konflikterna, kärleken, kraften och engagemanget- hur ÄR det möjligt att det enbart handlar om skattesänkningar. Skattesänkningar och jobb. Skattesänkningar i form av det goda, det rätta från båda blocket, och motsattsen- inga skattesänkningar eller till och med höjningar utmålas som det jävligaste vi kan råka ut för. Varför hör jag inte genom blockpolitikens tillrättalagda svada de som skriker sig hesa för andra sätt att tala om politiken. Om vad skatterna går till, om fördelningspolitik, om solidaritet. Om ekonomiska orättvisor som är värre än fastighetsavgifts höjningar på 500 spänn per år. Om rasismen som finns överallt och som kryper in under vårt skinn och får oss att bli uddlösa i vår kritik mot så kallade sanningssägare.
Jag har nästan gått vilse i det patriarkala mörket som är sänkt över oss, även om ljuset finns där någonstans. Ljuset i form av mitt och ditt engagemang och tro på oss att vi kan göra skillnad. Ljuset i form av kampen att inte låta andra kväva oss med sina föreställningar om vad som är viktigt, vad som är verkligt, vad som är allmänintresse, vad som räknas på riktigt. 

Mitt sinne känns lättare idag. Jag ser och hör hur många vi är som delar samma frustration, samma ilska, samma beslutsamhet att inte ta mer skit, inte låta andra definiera vad som är politik och inte. Jag är ödmjuk och tacksam att få vara del av en politiks kraft, och kamp, som vägrar ge upp. Jag blir inspirerad och fylld av kamplust. Jag kan mer, jag vill mer, jag ger inte upp.

Dagens YouTube klipp illustrerar så bra detta inlägg, och hur allting hänger ihop. Så jävla vackert är det här.

15 % kan tänka sig att rösta på Feministiskt initiativ

Jag tror ni redan har läst eller hört talas om. Opinionsundersökningen som Sifo gjort som visar att 15 % kan tänka sig att rösta på feministiskt initiativ. Det är kul så klart. Jag hoppas att flera som går och funderar men inte riktigt vågar rösta på Fi tänker om och tänker "Syster 4 % ". Jag hoppas att ännu fler vågar rösta efter sitt hjärta, sin övertygelse, sitt förnuft helt enkelt. Jag hoppas att flera, många flera än 2006 vågar vara feminist på valdagen. 

Valupptakt precis vad jag behövde!

Jag har försökt att hitta inspirationen till den här valrörelsen. Men det är lite som att det tog slut för mig redan innan allting startade.  På mitt sätt eller inte alls kan jag tycka ibland, ganska ofta, att det borde vara - inte alltid ett så smickrade envis drag hos mig.  Jag funderar över orsaken till  min brist på engagemang kanske är just det. Det ska vara på mitt sätt eller så kan det kvitta. Mitt sätt i det här fallet är  Fi in i riksdagen. Det sa jag  för fyra år sedan.  Jag la ner oerhört mycket tid, kraft och hela min själ då  i förra valrörelsen. Jag trodde stenhårt på Feministiskt initiativ och att det skulle gå oehört mycket bättre än vad det gjorde. Jag vet ju att vi hade rätt, att Feministiskt initiativ fortfarande har rätt. Den feministiska dimensionen behövs i svensk partipolitik. Fi behövs. Det sa vi ju 2006, och jag tycker att fler borde förstått det redan då. Så vad är där kvar att säga 2010 som inte redan är sagt?

Jag vet att det inte funkar så, men jag känner trots att det inte är logiskt en frustration över att behöva upprepa mig. Det är möjligt att jag inte ska satsa på att bli politiker eftersom den mesta tiden går till upprepningar, men det är inte ett beslut jag tänker ta nu.

Med denna frustrerande känsla av att ha pratat inför döva öron, eller för feminister som borde vetat bättre och röstat på Fi 2006 och en tomhet där det borde finnas valrörelse pepp så gick jag på Fi:s valupptakt igår söndag.

Gissa om det var vad jag behövde. Inspiration, kämparglöd, tal, snyggt och roligt kampanjmaterial. Massor av nya och gamla vänner som kämpar för en bättre värld. Fi i riksdagen löser inte världsproblemen men det är ett nödvändigt steg att ta för ett jämlikt samhälle. Så om det inte blir 2010 så blir det 2014, och vem vet- då kanske jag är ännu mer redo att upprepa 2006 års budskap.

För din och min fortsatta inspiration. Titta på det här klippet med Gudrun- hon är fantastisk!

Robyn Stödjer Feministiskt Initiativ !

Ett av mina starkaste minnen från min gymnasietid är när jag och min bästa kompis Maria mer än gärna skrålade låten "Do you really want me". I tid och otid nyktra och mindre nyktra. Jag betvivlar att vi gjorde låten någon som helst rättvisa men för mig var den sången början på en förälskelse till en artist som håller i sig än i dag. Jag med många många andra är ett stort fan av Robyn. För hennes musik, för hennes styrka och mod att gå sin egen väg. Och nu även för det här. Robyn, stort tack för ditt stöd. Det inspirerar mig att orka fortsätta mitt engagemang i Fi.

Jag har en dröm

Det är lite barnsligt. Men jag tycker att det är Herr Ström som börjat med utpekande av både mig personligen och mitt parti som gör att jag lite väl ofta återkommer till honom och hans utspel. Men mest gör jag det för att jag tycker att killen är rolig. Herr Ström menar nog inte att vara så kul. men det är hög skrattfaktor på hans blogginlägg och nu även på de videoklipp han berikar världen med från kanalen GenusNytt. Kryddat med noll självdistans eller självironi så lyfter Herr Ström vilken tråkig hemmakväll som helst till en skrattfest framför datorn. Inslaget jag väljer att visa här har den blygsamma titeln "Jag har en dröm". När jag lyssnar på Herr Ström så delar jag hans dröm på ett sätt. Jag drömmer också om en värld där vi blir sedda som individer och inte som kön. Det som skiljer oss åt är att jag inte ser genuspedagoger i allmänhet och alla kvinnor i synnerhet som hotet mot jämställdhet. Jag ser maktobalans, strukturer, heteronormen och individers bristande ansvarstagande som de främsta anledningarna till att vi inte har idag det som vi kallar jämställdhet. Titta och Njut. ( Jag anser att det finns fler saker som skiljer mig och Herr Ström åt men det är ett helt annat blogg inlägg.)