Ge er inte!

Oacceptabelt är lönerna för Sveriges vårdpersonal. Det är inte okej att ingångslönen för en sjuksköterska kan ligga på så skrämmande låg nivå som 18 000 kronor. Jag stödjer upproret! Ge er inte! 

Det är dagen efter

DAGEN  som många ställer sig frågan varför den behövs. Frågan kan på ett sätt tyckas berättigad då vi är många som VARJE  dag ägnar oss åt feministisk kamp, tar ställning och kämpar för en, förhoppningsvis, bättre värld. Den internationella kvinnodagen fyller trots allt sin funktion, som en påminnelse för alla att vi ännu i dag år 2008 inte lever i en värld där kvinnor betraktas som fullvärdiga människor. Den internationella kvinnodagen blir också en dag för fest och inspiration så att vi ska orka alla andra dagar på året. Kvinnodagen blir också en dag då vi som kallar oss feminister ser att vi tycker och tänker väldigt olika om mycket, men att vi har flera punkter som förenar oss.  8 mars handlar om tycker jag rätt mycket om det som Feministiskt initiativ handlar om det vill säga  samarbete feminister emellan.  Jag är fylld av optimism efter gårdagen, jag tror att 2010 kan vara Feministisk initiativs år. 

Tillsist, eftersom det är den 9 mars och kampen fortsätter, länkar jag här till ett strålande exempel på feministiskt arbete som bedrivs varje dag. 

Fula Feminister

Finns det? 

AntiRynkKräm

Har jag inte köpt, även om det var nära häromdagen. Så jag vill härmed utropa mig som botad från åldersnoja. Kvar är bara lite hälsosamt existentiellt grubbel och en stilla undran om jag någonsin kan vara alldeles säkert på någonting.. Förutom att gubbjävlar aldrig förnekar sig. Det kan jag alltid vara säker på.  Kommentarer som jag valt att inte publicera till förra inlägget handlar mest om att jag ska ta mitt förnuft till fånga, sluta med feministtjafset och göra det jag borde. Enligt gubbarna är det hålla käften och föda barn. Jag vet att det går alldeles utmärkt att vara en feministfitta, bitterfitta och en underbar mor med lagom dos åldersnoja.  Allt på samma gång. Så till er män som läser min blogg och vill ge mig goda råd, fortsätt läsa men lägg ner goda råds funktionen. 

Nyhetsvärde

Jag fyller år idag. 30 års krisen går inte över. Tiden läker alltså inte alla sår. Snarare skapar djupare rynkor. 

Kränkt

Maciej Zarembas artikelserie i DN de senaste dagarna om Lärarhögskolan, Gaystudenterna och om huruvida det har gått inflation i uttrycket kränkt har väckt mycket uppmärksamt. Blogg efter blogg håller med och gör sina egna tolkningar och utsagor. I Sverige har vi blivit för lättstötta, blir kränkta över det minsta lilla och rättssäkerhet för studenter och ett likabehandlingsarbete verkar vara det dummast och onödigaste som många har hört talats om. 

Jag gillar Zarembas artiklar för att den har en del bra poänger och en del mindre bra. Jag gillar artiklarna för de väcker många frågor och får mig att bli arg och diskussionslysten.  Jag blir arg för att istället för en bra diskussion kring hur arbetet med att förebygga diskriminering sköts på våra lärosäten och vad som kan vara problemet med att vi blir kränkta istället för arga ibland , får vi en diskussion som riktar in sig enbart på Gaystudenterna och hur synd det är om lärarna. 

Det som verkligen lämnar stora frågetecken efter artikelserien är inte de enskilda fallen som tas upp utan det är vad sysslar lärarhögskolans ledning med? Här om någonstans behövs ett kvalitativt och kontinuerligt arbete med likabehandlingslagen. ( Behövs på alla lärosäten) Lagen i sig löser inga problem eller skapar ett bra förebyggande arbete, det måste göras på varje lärosäte. Lagen om likabehandling för studenter trädde i kraft våren 2002. Innan dess fanns det inte något skydd  att tala om för studenter vad gäller diskriminering och trakasserier. Det behövdes, och det behövdes också att lärosätet ska ha utredningsplikt när de får kännedom om att en student kan ha råkat illa ut. En student befinner sig i många gånger i beroendeställning till lärare och professorer vilket gör det många gånger svårt att göra en anmälan för den enskilda. En skyldighet att utreda är inte samma sak som att direkt fastslå att någon blivit kränkt, eller diskriminerad. Det ska utredningen försöka ta reda på, något som aldrig är lätt. Därför krävs det att lärosätet tar sitt uppdrag på allvar och också tar det förebyggande arbetet på allvar. 

Diskriminering och trakasserier handlar om makt och tolkningsföreträde. Jag kan hålla med om att Sverige borde bli lite mera argt och mindre kränkt. Och jag önskar av hela mitt hjärta att många fler blev lite mer arga över de kränkningar och diskrimineringar som varje dag sker.

Feministers bloggande

Här är första delen i ett panelsamtal jag ledde mellan Unni Drougge och Elin Alvemark. Samtalet ägde rum i söndags och arrangerades av Feministiskt initiativ. Rubriken på samtalet var Feminis(t)ering av bloggosfären och vi samtalalde om allt från straegier för feminister inom bloggsfären till bloggandet som ett sätt för människor att mötas utan att behöva ta en omväg kring media. Samtalet väckte många tankar och stundtals var det väldigt flummigt.. på gott och ont. Alltid härligt att lyssna på Elin och Unni och dessutom få styra samtalet och ibland inte hålla med. Fantastiskt. :)

PS. Ego-kick.. :) 


Intressant om Bloggar, Feministiskt initiativ, Elin Alvemark, Unni Drougge