Klart godkänt, Mona

Är väldigt trött men också väldigt nöjd med dagen. Det har varit jobb, mingel, seminarier i ett snabbt tempo. Jag hann lyssna på Mona Sahlins tal, och jag måste säga att jag ger klart godkänt. Mina förväntningar på partiledarnas tal under Almedalen är inte speciellt höga, det ska erkännas. Så när Mona tar upp jämställdhet, arbetet mot främlingsfientlighet, att aldrig acceptera att Socialdemokraterna ska på något sätt samarbeta med sverigedemokraterna, då räcker det för att jag ska tycka att talet var bra. Varken Maud Olofsson eller Jan Björklund talade om jämställdhet, återstår att se om de andra partiledarna i Alliansen tar upp det i sina tal. Vi kan ju alltid hoppas, men jag är tveksam till att det kommer att ske. Så om inte annat så ger mig veckan här på Gotland ännu en bekräftelse på att Feministiskt initaitv är en nödvändighet i svenska politik. På bilden syns mina Fi kollegor Samuel Kvist, Veronica Svärd och Helena Svensson som flitigt jobbar med att Fi ska synas och höras i Almedalen.

Almedalen

Tillbringar veckan på Gotland på politikerveckan. Både för jobbets räkning och för politikens.

Ännu så länge har folkpartiet och Centern haft sina dagar och idag är det Sossarnas tur med Sahlin som talar i Almedalen. Men egentligen så är det här mer organisationer, företag och PR folk dagar. Det vimlar av seminarium, mingel och utspel, så det är svårt att välja vad jag ska gå på och vart jag vill mingla..

Det mest minnesvärda hittills är det skyfall som dränkte mig och min kollega när vi var på väg från vår lägenhet till Almedalen. Det kändes som en mer upplyftande stund än söndagens utfrågning av Jan Björklund på efterfrågat. Något mer unket och gubbigt var det länge sedan jag hörde. Bättre kan ni ( tror jag) Adaktusson och Gabrielsson.

Och så var det FRA

Jag erkänner, har knappt diskuterat eller funderat så mycket tidigare vad FRA lagen innebär. Men de här sista dagarna har jag följt debatten mycket noggrannare. Min slutsats? Stoppa lagen!! Dessutom måste jag säga att om SÄPO är kritisk till lagförslaget för hur den kommer att inskränka på den personliga integriteten... Då om inte förr är det dags att dra i handbromsen. Jag hoppas Johansson, Federley, Ohlson, Sigfrid och fler därtill följer sin övertygelse och inte partipiskan på onsdag.

Härliga Kongresskänsla

Härligt. Nu är vi igång. Första kongressdagen går mot sitt slut och det är faktiskt härligt att vara här. Jag älskar kongresskänslan, att samlas människor som alla gillar att diskutera politik och feministiskt initiativ. Alla återseende, skratt, den förväntansfulla stressen innan mötet sätter igång. Detaljer som rättas till i sista sekunden. Och när mötet väl är igång, känna att nu är vi här, samlade, och vi vill så mycket, diskutera, hinna med allt, fatta bra beslut, få inspiration till att orka vara engagerad även när vi inte är på kongress tillsammans med människor som i mångt och mycket delar samma värderingar.

Första dagen har varit lite av en mjukstart för oss i mötespresidiet, det har mest varit gruppdiskussioner och formaliapunkter. Men imorgon blir det allvar för oss framme vid podiet. Då ska kongressen fatta beslut om Fi ska ställa upp i val och vi ska avhandla proprositioner och motioner rörande vårt politikdokument. Vem som är min mötesordförandekollega? Anna Sjödin. Jag är väldigt glad över det. Fi behöver support på olika sätt från så många håll som möjligt.

På bilden en av Fis talespersoner Stina Sundberg när hon öppnade kongressen idag. Läs mer om kongressen på bloggen Feministiskt Frihetsparty.

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt Initiativ Fi Kongress

Med Blandade Känslor

Jag är på väg till Feministiskt initiativs extra kongress i Umeå. Dryga tre år sedan jag satt på podiet på en hysterisk presskonferens och lanserade Fi så är det dags att ta ställning till om Fi ska ställa upp i val. Igen. Det känns lite overkligt. Åren med Fi har betytt mycket för mig på flera plan, och det gör att varje kongress varje beslut alltid känns historiskt och lite högtidligt. Och det är det ju också. Inte bara för att jag har min historia av FI utan för att det faktiskt är lite fantastiskt att vi startade ett feministiskt parti. Det är lite tråkigt att vi inte kom in i Riksdagen 2006. Men det betyder inte att vi inte behövs i svensk politik. Vilket både är upplyftande och nedslående.


Min tanke och plan var att jag på denna kongressen skulle vara en vanlig delegat som tog plats i talarstolen och var med och debatterade sakfrågor och politik. Inte ha ansvar för logistik eller organisation eller kandidera till någon post vilket har varit fallet andra Fi kongresser. Vilket har skapat den något paradoxala situationen att jag aldrig egentligen har debatterat så mycket politik och sakfrågor inom Fi. Utanför i valkampanjen med mera.. så är det klart att jag har debatterat. Det gör jag fortfarande. Men inte så mycket inom Fi. vilket är något som jag såklart har saknat. Och som jag tänkte ta igen lite på den här kongressen. Nu blir det inte så, jag kommer att sitta mötesordförande istället. Det är egentligen inget jag beklagar, jag tycker det är roligt. Men jag tycker det är tråkigt att inte vara aktiv på denna kongressen på det sättet som jag hade tänkt.

Jag får dryfta mina åsikter här istället. Vilket jag hoppas kunna göra hyfsat regelbundet under helgen. Om inte annat så ge er rapporter om stort och smått om vad som händer i Umeå på ännu en historisk kongress signerad Fi.

sorg

Mina tankar till Engla, hennes familj och hela Stjärnsund. Fruktansvärt, hemskt och så onödigt. Men i det svarta ändå en lättnad att flickan hittades.

Yeah!!

Jag skulle vilja vara lite coolare. Lite kaxigare. Som Pink.