Och så var det FRA

Jag erkänner, har knappt diskuterat eller funderat så mycket tidigare vad FRA lagen innebär. Men de här sista dagarna har jag följt debatten mycket noggrannare. Min slutsats? Stoppa lagen!! Dessutom måste jag säga att om SÄPO är kritisk till lagförslaget för hur den kommer att inskränka på den personliga integriteten... Då om inte förr är det dags att dra i handbromsen. Jag hoppas Johansson, Federley, Ohlson, Sigfrid och fler därtill följer sin övertygelse och inte partipiskan på onsdag.

Härliga Kongresskänsla

Härligt. Nu är vi igång. Första kongressdagen går mot sitt slut och det är faktiskt härligt att vara här. Jag älskar kongresskänslan, att samlas människor som alla gillar att diskutera politik och feministiskt initiativ. Alla återseende, skratt, den förväntansfulla stressen innan mötet sätter igång. Detaljer som rättas till i sista sekunden. Och när mötet väl är igång, känna att nu är vi här, samlade, och vi vill så mycket, diskutera, hinna med allt, fatta bra beslut, få inspiration till att orka vara engagerad även när vi inte är på kongress tillsammans med människor som i mångt och mycket delar samma värderingar.

Första dagen har varit lite av en mjukstart för oss i mötespresidiet, det har mest varit gruppdiskussioner och formaliapunkter. Men imorgon blir det allvar för oss framme vid podiet. Då ska kongressen fatta beslut om Fi ska ställa upp i val och vi ska avhandla proprositioner och motioner rörande vårt politikdokument. Vem som är min mötesordförandekollega? Anna Sjödin. Jag är väldigt glad över det. Fi behöver support på olika sätt från så många håll som möjligt.

På bilden en av Fis talespersoner Stina Sundberg när hon öppnade kongressen idag. Läs mer om kongressen på bloggen Feministiskt Frihetsparty.

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt Initiativ Fi Kongress

Med Blandade Känslor

Jag är på väg till Feministiskt initiativs extra kongress i Umeå. Dryga tre år sedan jag satt på podiet på en hysterisk presskonferens och lanserade Fi så är det dags att ta ställning till om Fi ska ställa upp i val. Igen. Det känns lite overkligt. Åren med Fi har betytt mycket för mig på flera plan, och det gör att varje kongress varje beslut alltid känns historiskt och lite högtidligt. Och det är det ju också. Inte bara för att jag har min historia av FI utan för att det faktiskt är lite fantastiskt att vi startade ett feministiskt parti. Det är lite tråkigt att vi inte kom in i Riksdagen 2006. Men det betyder inte att vi inte behövs i svensk politik. Vilket både är upplyftande och nedslående.


Min tanke och plan var att jag på denna kongressen skulle vara en vanlig delegat som tog plats i talarstolen och var med och debatterade sakfrågor och politik. Inte ha ansvar för logistik eller organisation eller kandidera till någon post vilket har varit fallet andra Fi kongresser. Vilket har skapat den något paradoxala situationen att jag aldrig egentligen har debatterat så mycket politik och sakfrågor inom Fi. Utanför i valkampanjen med mera.. så är det klart att jag har debatterat. Det gör jag fortfarande. Men inte så mycket inom Fi. vilket är något som jag såklart har saknat. Och som jag tänkte ta igen lite på den här kongressen. Nu blir det inte så, jag kommer att sitta mötesordförande istället. Det är egentligen inget jag beklagar, jag tycker det är roligt. Men jag tycker det är tråkigt att inte vara aktiv på denna kongressen på det sättet som jag hade tänkt.

Jag får dryfta mina åsikter här istället. Vilket jag hoppas kunna göra hyfsat regelbundet under helgen. Om inte annat så ge er rapporter om stort och smått om vad som händer i Umeå på ännu en historisk kongress signerad Fi.

sorg

Mina tankar till Engla, hennes familj och hela Stjärnsund. Fruktansvärt, hemskt och så onödigt. Men i det svarta ändå en lättnad att flickan hittades.

Yeah!!

Jag skulle vilja vara lite coolare. Lite kaxigare. Som Pink.

Ge er inte!

Oacceptabelt är lönerna för Sveriges vårdpersonal. Det är inte okej att ingångslönen för en sjuksköterska kan ligga på så skrämmande låg nivå som 18 000 kronor. Jag stödjer upproret! Ge er inte! 

Det är dagen efter

DAGEN  som många ställer sig frågan varför den behövs. Frågan kan på ett sätt tyckas berättigad då vi är många som VARJE  dag ägnar oss åt feministisk kamp, tar ställning och kämpar för en, förhoppningsvis, bättre värld. Den internationella kvinnodagen fyller trots allt sin funktion, som en påminnelse för alla att vi ännu i dag år 2008 inte lever i en värld där kvinnor betraktas som fullvärdiga människor. Den internationella kvinnodagen blir också en dag för fest och inspiration så att vi ska orka alla andra dagar på året. Kvinnodagen blir också en dag då vi som kallar oss feminister ser att vi tycker och tänker väldigt olika om mycket, men att vi har flera punkter som förenar oss.  8 mars handlar om tycker jag rätt mycket om det som Feministiskt initiativ handlar om det vill säga  samarbete feminister emellan.  Jag är fylld av optimism efter gårdagen, jag tror att 2010 kan vara Feministisk initiativs år. 

Tillsist, eftersom det är den 9 mars och kampen fortsätter, länkar jag här till ett strålande exempel på feministiskt arbete som bedrivs varje dag.