Så Jävla Vackert

Uppgivenheten i mitt sinne har varit så påtaglig och så tung att det har varit svårt att blicka framåt. Partiledarutfrågan efter partiledareutfrågning, intervju efter intervju varje svar från vilken annan politiker som helst har knuffat mig närmare vansinnets gräns. Är det jag eller världen som är tokig är frågan som allt oftar har ekat i mitt huvud.
Hur är det möjligt att politiken- som är livsnerven i varje demokratisk samhälle, som är människors drömmar, vilja, visioner, som är samtalen, konflikterna, kärleken, kraften och engagemanget- hur ÄR det möjligt att det enbart handlar om skattesänkningar. Skattesänkningar och jobb. Skattesänkningar i form av det goda, det rätta från båda blocket, och motsattsen- inga skattesänkningar eller till och med höjningar utmålas som det jävligaste vi kan råka ut för. Varför hör jag inte genom blockpolitikens tillrättalagda svada de som skriker sig hesa för andra sätt att tala om politiken. Om vad skatterna går till, om fördelningspolitik, om solidaritet. Om ekonomiska orättvisor som är värre än fastighetsavgifts höjningar på 500 spänn per år. Om rasismen som finns överallt och som kryper in under vårt skinn och får oss att bli uddlösa i vår kritik mot så kallade sanningssägare.
Jag har nästan gått vilse i det patriarkala mörket som är sänkt över oss, även om ljuset finns där någonstans. Ljuset i form av mitt och ditt engagemang och tro på oss att vi kan göra skillnad. Ljuset i form av kampen att inte låta andra kväva oss med sina föreställningar om vad som är viktigt, vad som är verkligt, vad som är allmänintresse, vad som räknas på riktigt. 

Mitt sinne känns lättare idag. Jag ser och hör hur många vi är som delar samma frustration, samma ilska, samma beslutsamhet att inte ta mer skit, inte låta andra definiera vad som är politik och inte. Jag är ödmjuk och tacksam att få vara del av en politiks kraft, och kamp, som vägrar ge upp. Jag blir inspirerad och fylld av kamplust. Jag kan mer, jag vill mer, jag ger inte upp.

Dagens YouTube klipp illustrerar så bra detta inlägg, och hur allting hänger ihop. Så jävla vackert är det här.

15 % kan tänka sig att rösta på Feministiskt initiativ

Jag tror ni redan har läst eller hört talas om. Opinionsundersökningen som Sifo gjort som visar att 15 % kan tänka sig att rösta på feministiskt initiativ. Det är kul så klart. Jag hoppas att flera som går och funderar men inte riktigt vågar rösta på Fi tänker om och tänker "Syster 4 % ". Jag hoppas att ännu fler vågar rösta efter sitt hjärta, sin övertygelse, sitt förnuft helt enkelt. Jag hoppas att flera, många flera än 2006 vågar vara feminist på valdagen. 

Valupptakt precis vad jag behövde!

Jag har försökt att hitta inspirationen till den här valrörelsen. Men det är lite som att det tog slut för mig redan innan allting startade.  På mitt sätt eller inte alls kan jag tycka ibland, ganska ofta, att det borde vara - inte alltid ett så smickrade envis drag hos mig.  Jag funderar över orsaken till  min brist på engagemang kanske är just det. Det ska vara på mitt sätt eller så kan det kvitta. Mitt sätt i det här fallet är  Fi in i riksdagen. Det sa jag  för fyra år sedan.  Jag la ner oerhört mycket tid, kraft och hela min själ då  i förra valrörelsen. Jag trodde stenhårt på Feministiskt initiativ och att det skulle gå oehört mycket bättre än vad det gjorde. Jag vet ju att vi hade rätt, att Feministiskt initiativ fortfarande har rätt. Den feministiska dimensionen behövs i svensk partipolitik. Fi behövs. Det sa vi ju 2006, och jag tycker att fler borde förstått det redan då. Så vad är där kvar att säga 2010 som inte redan är sagt?

Jag vet att det inte funkar så, men jag känner trots att det inte är logiskt en frustration över att behöva upprepa mig. Det är möjligt att jag inte ska satsa på att bli politiker eftersom den mesta tiden går till upprepningar, men det är inte ett beslut jag tänker ta nu.

Med denna frustrerande känsla av att ha pratat inför döva öron, eller för feminister som borde vetat bättre och röstat på Fi 2006 och en tomhet där det borde finnas valrörelse pepp så gick jag på Fi:s valupptakt igår söndag.

Gissa om det var vad jag behövde. Inspiration, kämparglöd, tal, snyggt och roligt kampanjmaterial. Massor av nya och gamla vänner som kämpar för en bättre värld. Fi i riksdagen löser inte världsproblemen men det är ett nödvändigt steg att ta för ett jämlikt samhälle. Så om det inte blir 2010 så blir det 2014, och vem vet- då kanske jag är ännu mer redo att upprepa 2006 års budskap.

För din och min fortsatta inspiration. Titta på det här klippet med Gudrun- hon är fantastisk!

Robyn Stödjer Feministiskt Initiativ !

Ett av mina starkaste minnen från min gymnasietid är när jag och min bästa kompis Maria mer än gärna skrålade låten "Do you really want me". I tid och otid nyktra och mindre nyktra. Jag betvivlar att vi gjorde låten någon som helst rättvisa men för mig var den sången början på en förälskelse till en artist som håller i sig än i dag. Jag med många många andra är ett stort fan av Robyn. För hennes musik, för hennes styrka och mod att gå sin egen väg. Och nu även för det här. Robyn, stort tack för ditt stöd. Det inspirerar mig att orka fortsätta mitt engagemang i Fi.

Jag har en dröm

Det är lite barnsligt. Men jag tycker att det är Herr Ström som börjat med utpekande av både mig personligen och mitt parti som gör att jag lite väl ofta återkommer till honom och hans utspel. Men mest gör jag det för att jag tycker att killen är rolig. Herr Ström menar nog inte att vara så kul. men det är hög skrattfaktor på hans blogginlägg och nu även på de videoklipp han berikar världen med från kanalen GenusNytt. Kryddat med noll självdistans eller självironi så lyfter Herr Ström vilken tråkig hemmakväll som helst till en skrattfest framför datorn. Inslaget jag väljer att visa här har den blygsamma titeln "Jag har en dröm". När jag lyssnar på Herr Ström så delar jag hans dröm på ett sätt. Jag drömmer också om en värld där vi blir sedda som individer och inte som kön. Det som skiljer oss åt är att jag inte ser genuspedagoger i allmänhet och alla kvinnor i synnerhet som hotet mot jämställdhet. Jag ser maktobalans, strukturer, heteronormen och individers bristande ansvarstagande som de främsta anledningarna till att vi inte har idag det som vi kallar jämställdhet. Titta och Njut. ( Jag anser att det finns fler saker som skiljer mig och Herr Ström åt men det är ett helt annat blogg inlägg.)

Feminist: Per Ström igen...

Feminist: Per Ström igen...

kommentar idag på mitt inlägg från januari. Läs och Njut. Fantastiskt. Jag låter den tala för sig själv. Som den subjektiva igelkotten jag är.

Dagar då jag vill radera mitt facebook konto

Det flimrar förbi statusuppdateringar från de som i ett annat liv var  mitt livs kärlek eller goda vänner eller roliga bekanta men som nu egentligen borde vara historia och ett liv som jag inbillar mig har lämnat och inte berör mig längre.  Spöken jag inte har konfronterat och förlåtelse som aldrig har givits eller frågats efter för misstag och svek som  jag tidigare betraktade som glömda och vars minne jag inbillade mig hade bleknat i mitt hjärta och min själ. Allt detta stormar emot mig och dagar när världen är lite för stor och jag är lite för liten för att orka fullt ut uppskatta vad jag har och vart jag är på väg, dessa dagar vill jag bara kapa alla band eller i alla fall radera mitt facebook konto.  Vad hindrar mig? Ingen förutom mig själv såklart. . .