Förbannad

Behöver jag bli lite oftare. Jag har gjort en dygd av att vara så förbannat pragmatisk. I mina egna ställningstagande, i när jag diskuterar. Jag tolkar välvilligt människor så även om det låter som att det är överjävliga, sexistiska knäppskallar så bortförklarar jag det ofta för mig själv och andra. Jag tänker att det låter värre än det är. Jag har nu kommit på varför det är så.

Jag har en tro på att de flesta människor tänker som jag, egentligen. De har bara inte kommit på det.. Jag tror att de flesta människor vill att det ska vara rättvist och jämlikt. Jag tror att de flesta människor tycker det vore bra om alla kan få älska och leva med vem de vill. Jag tror att de flesta ser att det är väldigt snett här i världen. Att den underordning som kvinnor lever i över hela världen blir synlig för de flesta, om man bara pekar på den tillräckligt mycket. Jag tror på attitydförändringsarbete, upplysning och diskussion. För mig är det inte bara en floskel, utan ett bra sätt att arbeta. Långsiktigt och kontinuerligt liksom, ingen sexig lösning men jag tror att det är det som gäller. Jag tror för det mesta att uttalande och handlingar som tyder på rasistiska, sexistiska och/eller homofoba åsikter och tyckande för det mesta bara är ett misstag. Det beror på tänker jag okunskap, rädsla, att man inte har tänkt till riktigt.

Förhoppningsvis har jag lite rätt. Men det räcker inte att bara vara så jävla förstående hela tiden. Jag tänker ryta till mer. Om inte annat för min egen skull. Här är tre inspirationer till min nygamla ilska;

1. Yvonne Hirdmans citat på vad som kännetecknar en feminist.

2. Syrran går från klarhet till klarhet, jag kan bara tacka för inspiration.

3. Killen som inte fick dansa i gogobur. Ropen skalla - gogobur till alla! Det gäller ju att fokusera och prioritera när det gäller rättvisa.


Intressant om; feminism, Jämo