28 mars 2007

bolagsstämmor och feministiska paradoxer

Gudrun Schyman stormar in på bolagsstämmor för att ställa obekväma frågor om jämställdheten i styrelserna. Häftigt tycker jag samtidigt som det blottar en av feminismens paradoxer. För att vi alla ska bli sedda som människor och bedömda utifrån de kompetenser vi har och inte kön måste vi peka på att vi hela tiden blir sedda som kön. Detta leder till att vi riskerar att göra de strukturer vi vill ha bort ännu mera fasta och låsta.

Jag håller med Wallenberg om att det är kompetens vi ska gå efter och inte kön. Sedan är vi inte så överens kanske. Jag är ju av den uppfattningen om att gå efter kön är precis vad som händer idag. Det kvoteras in män. För att förändra både i bolgsstyrelser och överallt i samhället så krävs det att fler följer Schymans exempel och ställer krav och frågar. Paradoxen blir dock tydlig när det kan låta som att kvinnor ska in för att de är kvinnor. Att frågan om jämställdhet enbart blir en fråga om lönsamhet, och att det i vår könstillhörighet per automatik finns en massa kompetens som för kvinnors del inte får komma till sin rätt. När egentligen det handlar om att män inte ska in bara för att de är män.

23 mars 2007

Två dagar kvar

Tills min mandatperiod som Fi talesperson tar slut. Jag har precis kommit hem från Fi kongressmiddag ( själva kongressen kör igång imorgon) Och jag känner mig lite vemodig. Sitter här och ska förbereda mitt tal till imorgon då jag ska öppna kongressen.

Jag gillar möten, när människor möts diskussioner som skapas. Och är det ett riktigt bra möte så väcks nya tankar hos deltagare och man samlar på sig ny energi och kraft till sitt politiska arbete. Så förutom att känna mig lite vemodig för att jag snart slutar som Fi talesperson känner jag mig även upprymd. Två dagars möte. Nästan lika festligt som melodifestivalen. :-)


Andra bloggar om:

21 mars 2007

Personliga Persson

Har morgonpasset i P3 som rubrik där de listar de tre bästa citaten från dokumentären som "alla" nu följer. Och jag håller med om att det är lite fnissigt kul att höra Göran Persson vräka ur sig mer eller mindre välformulerade elakheter. Men sen då? Hur kul är det, hur relevant är det? Nutidsdokument och historebeskrivning? Eller en journalistgubbe som gillar att hänga med sossegubbe och nu får visa deras fnitterstunder på bästa sändningstid? Jag tycker att det senare alternativet beskriver "ordförande Persson" filmerna bäst. Dokumentär javisst, men den här hade varit så mycket bättre om den hade fått vila lite, och fått med kommentarer från de som blir påhoppade. Nu får vi istället se kvällspressen och annan media slå knut på sig själv för att mjölka ut så mycket som möjligt att "Perssons påhopp". Skvaller säljer, men är det nyhetsvärdering? Vore det inte intressantare att bevaka sossarnas sittande ordförande, och ta reda på vad det är för politik som sossarna kommer att föra nu, istället för att frossa i vad en föredetting sa för tio år sedan?

Andra bloggar om:

15 mars 2007

Efter talesperson- vad händer sedan..

Det vet jag inte. Jag har sedan länge bestämt mig för att inte kandidera om som talesperson för Feministiskt initiativ. Skälen är flera, men de flesta handlar om tid och engagemang som behöver få utlopp på andra sätt. Jag menar att vara talesperson för Fi är ett fantastiskt uppdrag att ha. Men när det ska kombineras med andra jobb kan det ibland vara väldigt tungt. Jag var med och startade Fi jag har levt, andas, gråtit, skrattat fi och det som skulle bli Fi sedan 2004. Jag vill jobba på ett annat sätt feministiskt ett tag, riktigt hur vet jag inte ännu. Så därför kandiderar jag inte om till talesperson eller till en plats i styrelsen nu när vi har kongress nästa helg. Jag tycker dessutom att det är bra med lite ombyte, för mig och för Fi. Eftersom detta är ett beslut som jag har fattat för väldigt länge sedan är det ingen Nyhet för mig. Men idag när DN ringde om en kommentar till varför jag inte kandiderar om förstod jag att detta är såklart en Nyhet för andra.

Och eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra härnäst blir mitt svar på frågan om hur jag ska jobba feministiskt om det inte är i Fi styrelse att jag ska blogga kanske. haha. Jag tror förstås på bloggandets kraft, men ännu så länge har inte fått upp ångan. Men vem vet, jag kanske blir den nya bloggdrottningen... Men bloggandet var allt som dök upp i mitt huvud just då. Även om jag är övertygad om att jag kommer att engagera mig feministiskt på mer än ett sätt.

Och detta börjar bli lite tjatigt; men värt att poängtera. Fi har redan från början sagt att vi är en feministisk organisation som vill sätta de feministiska frågorna högst upp på dagordningen och sättet vi gör det på är opionsbildning, aktivism folkbildning. Eller genom parlamentariska initiativ. Ingen nyhet. Men verklighet.