21 februari 2007

Feministiskt initiaitv - flera saker på samma gång

Feministiskt initiativ vill sätta de feministiska frågorna högst på den politiska dagordningen!

Från starten har detta varit syftet med Feministiskt initiativ. Aktivism, opinionsbildning och folkbildning är grunden i denna strävan där även parlamentariska initiativ är viktiga byggstenar.

Så har vi formulerat det i vår stadga och utifrån detta syfte arbetar vi och formar vår verksamhet. Detta gör oss unika idag i svensk politik. Vi är inget parti men vi kan besluta att ta parlamentariska initiativ. Därför är det också självklart att vi nu under 2007, som inte är ett valår, kan fokusera mer på den delen av vår verksamhet som handlar om feministisk folkbildning.

Feministiskt initiativ samlas i Stockholm den 24-25 mars för vår andra kongress. Vi fortsätter att bygga vidare på det som redan från början har varit vårt syfte, att sätta de feministiska frågorna högst på den politiska dagordningen!


...

Texten ovan ligger på F! hemsida. Men kan vara värt att upprepa överallt, då rubriksättare på DN eller kanske snarare journalister lite överallt verkar ha svårt med att förstå saker eller organiseringar som inte följer standard formulär 1A! Vi är ju förtusan en feministisk organisation.:-) Vi har kapacitet att göra mer än en sak samtidigt. Vi kan både satsa på feministisk folkbilning, OCH aktivism OCH använda oss av parlamentariska initiaitv när vi finner det nödvändigt. Det brukas kanske inte göras så.. men å andra sidan krävs det mer än bara satsa på riksdagen för att montera ner patriarkatet.

Andra bloggar om:

19 februari 2007

Kongresstider

Det är bråda dagar i många organisationer och partier. Snart är det dags för nationella möten och kongresser. Feministiskt initiativs kongress är den 24- 25 mars. Och just nu känns det inte som jag kan tänka på något annat. Känslan är densamma på ett sätt som inför vårt första årsmöte i Örebro september 2005. Ingen tid, tusen saker att fixa och alla som jobbar ideellt med att ro i land ett stort nationellt möte. Nu är det samma sak igen, men ändå inte. Det är lite underligt att få rutin på att jobba så här mycket utöver sitt vanliga lönearbete. Och även om vi räknar med ungefär lika många medlemmar som kommer till Stockholm som det var i Örebro så är det ändå inte samma sak. Nu är det efter valet, vi har ett annat tidsperspektiv på det vi ska behandla, vi räknar inte med samma stora medial intresse till det här mötet. På ett sätt är det skönt. Det ger oss ett annat lugn att diskutera vår organisation och vår framtid. På ett annat sätt är det synd. Människor behöver veta att vi finns och att vi är i full gång med att arbeta för förändring. Naturligtvis kommer vi att bjuda in media. Vem vet, det kanske blir fullt hus även denna gång, om inte annat tror jag vår kongress är roligare än sossarnas som är veckan innan.

Förresten var det en helt underbar artikel idag på DN debatt. En total sågning av Annica Dahlström teorier om skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor. Agnes Vold och kompani helt fantastiska. och roliga. Att läsa en sådan artikel en söndagsmorgon ger mig hopp om framtiden och kraft i mitt feministiska arbete.

Andra bloggar om:

TACK!!

I väntan på att jag ska komma ikapp i min mejlbox riktar jag här ett stort gemensamt TACK till alla er som mejlat mig efter "Viljornas Kamp" visats på TV.

Det värmer gott med alla berömmande ord och hejarop. Det är häftigt att beröra och inspirera andra människor. Ni ger mig styrka.

4 februari 2007

Sofia Karlsson bloggar!

Det är fantastiskt. Det kan tyckas att en Sofia Karlsson är mer än nog. :-) Men nu finns det en till som också är en väldigt cool brud, är med i Fi, och definitivt är unik. Vi delar bara lägenhet och bär samma fantastiska namn. Kolla in hennes blogg på www.sofiabkarlsson.blogspot.com

3 februari 2007

Viljan att förändra

Nu har det gått nästan exakt en vecka sedan andra delen av dokumentären om Fi, viljornas kamp visades på TV. Det är kul och intressant att ta del av kommentarer och synpunker som de flesta har om filmen och om Fi. Och det är klart extra roligt när jag får mejl från människor som tycker att det vi gjorde var bra, och att många hoppas att vi fortsätter jobba.

Det är en ganska hisnande upplevelse att släppa in en kamera så nära in på sig själv och sitt politiska arbete. Det blir kanske ingen felaktig bild av mig som visades, men det blev EN bild, och det är inte min egen utan någon som betraktade mig och alla andra i Fi. När vi tittar tillbaka om tio, eller femtio år så är jag glad att det också finns en dokumentär om oss och starten. En viktig bit av historiebeskrivningen. Ännu viktigare tror jag filmen var för att visa hur mycket ideellt arbete det ligger bakom att arbeta politiskt, hur slitigt och oglamoröst det kan vara men samtidigt härligt fantastiskt att ibland kunna känna och se att jag inte är ensam i mitt arbete, i min kamp i min vilja till förändring.

En del bloggar jag har läst och en del politiska kommentatorer har förundrats över hur naiv jag verkar vara, hur politisk oerfaren jag och alla andra var undantaget Schyman. Och att vår naivitet också lade grunden för ett valresultet som var en besvikelse på många sätt. Det var kanske så,att jag var väldigt naiv, och det är klart att jag har lärt mig massor under den här resan. Det är klart att det stockar sig i halsen på mig, när jag på årsmötet blev intervjuad om Brattströms angrepp på mig och Rosenberg. Det är klart att jag inte alltid hade rätt och alla andra hade fel. Det är klart att jag inte blev förvånad över att det är svårt att enas om politik och organisation. Det är klart att jag förstod att Schyman var en erfaren politiker.

Politik är känslor i stor utsträckning, eftersom politik handlar om våra liv och vår värld. Det går inte alltid att vara förutseende och ha läget under kontroll. Men vad jag inte förstår från alla "tyckare" i bloggsfären och tv-soffor är; Hur kan det vara fel att vilja förändra?
Det är lätt att med facit i hand recensera ett skeende efteråt. Det är svårare att agera i nuet. Jag hoppas att de lärdomar jag har gjort med startande av Fi och nu när jag arbete med Fi inte gör mig cynisk och rädd. Jag hoppas att jag alltid lyckas behålla lite av min naiva sidan, för det är den som håller fast vid övertygelsen om att det går att förändra, att det är värt det.