17 juli 2008

Min åsikt om sverigedemokraterna

Är att det är ett främlingsfientligt och ett rasistiskt parti som bygger sin politik på en dröm om en svenskhet som aldrig har funnits.

Min åsikt om sverigedemokraterna är att de spelar på människors rädsla för förändring och dröm om trygghet och villfarelse om att allt var bättre förr.

Min åsikt om sverigedemokraterna är att de trots att det inte debatteras särskilt mycket med dem utan om dem så sätter de avtryck i svensk politik som är illavarslande.

Min åsikt är att det är fler partier i sverige och övriga norden som har fört eller för mer eller mindre främligsfientlig politik och en politik som grundar sig i en vardagsrasism som det sällan eller aldrig talas om. Detta faktum gör inte sverigedemokraterna mindre främlingsfientliga eller rasistiska bara för att de har fler vänner i politiken än vad som erkänns.

Min åsikt är att sverigedeomkraterna inte hör hemma i sveriges riksdag och jag önskar att vi är många som vågar tala mot sverigedemokraterna och för ett samhälle som präglas av verklig jämlikhet, solidaritet och där vi vågar och vill tala om framtiden och det som kommer, istället för att begrava oss och älta minnen om fornstora dagar som aldrig varit.

16 juli 2008

Ben & Jerry botar sd ångest?

Vissa dagar vill jag bara dra ett täcke över mig, sträcka mig efter fjärrkontrollen och sappa bort verkligheten. Efter en tråååååkig dag på kontoret, mensvärk, huvudvärk, och ont i själen var det precis vad jag har försökt att göra ikväll. Med lagom mängd Ben & Jerry glass i magen och favoritavsnitt av vänner i DVD spelaren  ( ja, jag vet det går inte att titta på den serien med allt för feministiska glasögon, men jag har linser på mig ikväll )  har jag väntat på att allt ska kännas bättre. Dock pajade min DVD, det är bara avsnitt av Sex and the city på trean som jag redan har sett flera gånger och glassmängden var inte lagom för jag började må lite illa. 

Jag tänkte, jag kan ju alltid blogga och började först  surfa runt lite. Läste  på  DN:s hemsida en  artikel om att sverigedemokraterna nu verkar nå över 4 % spärren i ännu en mätning. Expertkommentatorer verkar tänka att det snarare handlar om ett mera allmänt missnöjesyttrandes än att det just skulle vara de främligsfientliga åsikterna som lockar väljare.

 Jaha! Vilken jävla värld vi lever i. Tänk underbara tanke om människor som ville  demonstrera sin ovilja och ilska mot etablerade riksdagspartier tänkte. " Hm.. jag är lite missnöjd, finns det ett parti som utmanar den rådande dagordning är så där fräscht antirasistiskt och typ för mänskliga rättigheter? Det partiet skulle jag vilja rösta på" 

Nej istället verkar resonemanget vara " jag är lite missnöjd, men Jimmy verkar ju vara en festlig kille. Jag kan nog tänka mig att rösta på hans parti".

Jag behöver lite mer glass innan jag orkar mig ut i verkligheten igen. Är det jag eller världen som är tokig? 




14 juli 2008

Gör om. Gör Rätt

Dagens  DN-debatt är ett välkommet utspel från välkända folkpartister. FRA-lagen skrämmer på mer än ett sätt. Det som gör mig mest mörkrädd är argumentationen för lagen som har utgångspunkten att vi ska lite på myndigheter och tjänstemän att de inte gör fel, medvetet eller omedvetet. Det är ingen bra utgångspunkt för ett demokratiskt och fritt samhälle- och som debattskribenterna tar upp, vad som uppfattas som yttre hot och misstänkt terrorverksamhet kan vara något helt annat imorgon än vad det är idag- Vi är på väg mot en värld otäckt lik Orwells 1984. Det finns bara en bra lösning på detta. Gör om. Gör Rätt. 

13 juli 2008

Hemma i Stockholm igen

En hel vecka i Gotland eller snarare i Visby är nu över för mig. Med jobb, politik och lite semester så blev veckan väldigt bra. Men det är såklart skönt att vara tillbaka i Stockholm igen. Det enda som är tråkigt är att lägenheten är tom, A är inte här och jag saknar henne väldigt mycket.

Jag misstog mig på tiden för Lars Ohlys tal i går, så jag har inte några bra kommentarer till er, men ni lyssna på talet här. Jag har dock just nu tappat orken för allt vad almedalen heter- så jag lämnar även bloggskriveriet för ikväll och säger godnatt.

12 juli 2008

En arg landsfader

När jag lyssnade på Fredrik Reinfeldts tal i går slog det mig att man ska passa sig för vad man önska sig. Igår skrev jag att jag önskade mig en ideologisk arg statsminister. Och jag fick höra en arg landsfader. 13 minuter ägnades åt pensionärerna eller åt att pensionärer ska jobba. Fredrik verkar lite arg över att alla pensionärer betraktas som en enhetlig grupp, att pensionärer är förbrukade efter en viss ålder även om de vill fortsätta jobba. Jag håller absolut med om att det inte blir bra när vi envisas med att alltid kategorisera människor i en grupp och ingen tillåts vara något annat. Och det är inte alls säkert att bara för man uppnår en viss ålder att man vill sluta jobba då. Det borde finnas i systemen och i vår sinnesvärld en mer pragmatisk och flexibel inställning. Människor är inte lika, en del vill säkert fortsätta jobba och ska då kunna fortsätta göra det, kanske till och med uppmuntras. Men problemet blir när moderaterna vill möta en stelbent kategorisering med en annan. Från att ingen ska jobba efter 65 till att alla ska göra det.Det är skillnad på vad man har jobbat med hur mycket det går att arbeta efter pensionålder. Och med moderaternas oförmåga att kunna ha något som helst könsmakt- klass eller genusperspektiv på den här frågan ( eller på någon fråga om jag ska vara ärlig) bäddar för katastrof.

Men jag är glad över att Reinfeldt på ett sätt visade sitt rätta ? jag igår. Borta är den mjuka Alfons Åbergs pappaliknande figuren. Fram träder en arg patriark som kräver att alla ska arbeta mer, bättre och fortare. För vår egen skull och för Sveriges. För vår egen skull och för Sveriges hoppas jag att vi är många väljare som 2010 vill ha ett annat Sverige än "Reinfeldt land."

11 juli 2008

HD bloggar

Och ledarskribenten för HD uppmärksammar mig och Feministiskt initiativ. Det tackar vi för! :-)

Ideologiskt Arg

Almedalsveckan kan beskrivas i ordalag som "ankdamm" " firmafest" "Vuxendagis" och många gånger under denna vecka kan jag instämma i den bild som orden signalerar. Men jag gillar den här veckan också för att det är även "mötesplats" "oväntade allianser" och inspiration.

Framförallt gillar jag att umgås med vänner och vänners vänner och diskutera politikertal, utspel, Sverige, Europa, världen, Feminism, liberalism, dumheter och briljans och så vidare i all oändlighet Och jag älskar känslan av att mötas i diskussioner som kännetecknas av intellektuell hederlighet. Där vi som samtalar kommer från olika politiska läger, partier och grundsyn men där vi inte dumförklarar varandra. Däremot kan jag bli oerhört frustrerad över den pragmatism som breder ut sig att det snarare är cynism. När det verkar fult att diskutera ideologi och visioner. När politiken som förs inte kan kopplas till ett större sammanhang om vilket samhälle eller värld som eftersträvas. När blockpolitiken är mer enögd än någonsin och allt verkar handla om att berätta att den andra sidan inte lämnar något besked. Jag blir rädd för vi har en statsminister och ett parti där ingen verkar veta vad det är de vill. Där utgångspunkten för deras politik enbart är att lyssna på medborgarna som de beskriver det. Lyssna låter som en fantastisk egenskap för en politiker, men politik är att vilja, att sträva efter något bättre, något mer. Och om man baserar hela sitt politiska styre av Sverige på att lyssna då tycker jag inte det är ödmjukt och behjärtansvärt. Det är ett hån mot sitt ämbete och mot det mandat och den makten man har fått tilldelat sig genom att människor, väljare har givit sitt förtroende.

Politik i vardagen för en regeringen och för en riksdag handlar om pragmatism och om kompromiss. Men när ingen verkar veta vad pragmatismen grundar sig i, då är det en svart framtid vi går till mötes. Jag är för pragmatism, vi lever här i en verklighet och en vardag, men ideologin, visionen, drömmen måste också finnas med. Jag vill ha en statsminister som blir ideologiskt arg. En statsminister som har drömmar och visioner och som ibland kan visa att han brinner, att det tänder till när meningsmotståndare och opposition i hans mening helt är ute och cyklar. Jag önskar jag får höra lite ideologisk ilska från Reinfeldt ikvällens tal i Almedalen. Och inte bara en mästrande landsfadersröst som han lagt sig till med, vilket är väldigt irriterande.

För övrigt så imponerade inte Wetterstrands tal igår. Innehållet var många gånger bra, men talet levererades på ett kantigt och oinspirerande sätt. Desstum för många ordvitsar av sorten "mångfald istället för enfald" som är gammal skåpmat. Ordvisten alltså, att tala om och lyfta upp mångfaldsfrågor är aldrig gammal skåpmat.:-)

10 juli 2008

En Hägglund som sa något bra

Jag är inget stort fan av Kristdemokraterna, i många frågor är det ett parti som står för en samhällsvision som ligger långt ifrån min egen. Men Hägglunds kraftfulla makering idag mot Sverigedemokraterna förtjänar ett erkännade. Tack Göran! Men förutom det lämnade talet som förvisso var en elegant uppvisning i att behärska retorik, mycket övrigt att önska. Hägglund uttryckte sitt missnöje mot socialdemokraterna och att de inte säger vad de vill. Men precis som de andra partierna i Alliansen lämnas inte några besked på vad regeringens politik syftar till. Förutom att den ska vara annorlunda än sossarnas.


Nu är det godnatt för mig, imorgon ska jag leda ett panelsamtal för F!, om religion och politik. Om du är i Almedalen så kom gärna dit. Jag tror det kommer att bli en bra och intressant diskussion.

9 juli 2008

Klart godkänt, Mona


Är väldigt trött men också väldigt nöjd med dagen. Det har varit jobb, mingel, seminarier i ett snabbt tempo. Jag hann lyssna på Mona Sahlins tal, och jag måste säga att jag ger klart godkänt. Mina förväntningar på partiledarnas tal under Almedalen är inte speciellt höga, det ska erkännas. Så när Mona tar upp jämställdhet, arbetet mot främlingsfientlighet, att aldrig acceptera att Socialdemokraterna ska på något sätt samarbeta med sverigedemokraterna, då räcker det för att jag ska tycka att talet var bra. Varken Maud Olofsson eller Jan Björklund talade om jämställdhet, återstår att se om de andra partiledarna i Alliansen tar upp det i sina tal. Vi kan ju alltid hoppas, men jag är tveksam till att det kommer att ske. Så om inte annat så ger mig veckan här på Gotland ännu en bekräftelse på att Feministiskt initaitv är en nödvändighet i svenska politik. På bilden syns mina Fi kollegor Samuel Kvist, Veronica Svärd och Helena Svensson som flitigt jobbar med att Fi ska synas och höras i Almedalen.

8 juli 2008

Almedalen


Tillbringar veckan på Gotland på politikerveckan. Både för jobbets räkning och för politikens.

Ännu så länge har folkpartiet och Centern haft sina dagar och idag är det Sossarnas tur med Sahlin som talar i Almedalen. Men egentligen så är det här mer organisationer, företag och PR folk dagar. Det vimlar av seminarium, mingel och utspel, så det är svårt att välja vad jag ska gå på och vart jag vill mingla..

Det mest minnesvärda hittills är det skyfall som dränkte mig och min kollega när vi var på väg från vår lägenhet till Almedalen. Det kändes som en mer upplyftande stund än söndagens utfrågning av Jan Björklund på efterfrågat. Något mer unket och gubbigt var det länge sedan jag hörde. Bättre kan ni ( tror jag) Adaktusson och Gabrielsson.