30 maj 2007

Vanliga män och ovanligt våld

Johannes Åman har en liten blänkare idag på DN:s ledarsida om mäns våld. Han menar att när radikala feminister talar om mäns våld så talas det om något större, något som är en del av det strukturella förtrycket av kvinnor. Men man ska ge en korrekt bild av hur det faktiskt ser ut så att vanliga män också vill lösa problemet. Det vill säga att 9 av tio män som dödar sin partner faktiskt är psykiskt sjuk.
Det jag tror provocerer Johannes är feministers ambition att vända på perspektivet. Detta illustreras av en bild från en manifestation av FI. Där man på ett plakat kan läsa;
"Utegångsförbud för män efter kl 19.00"
Ett konkret krav? Nä, men ett sätt att belysa att mäns våld är ett strukturellt problem. Som angår alla män. Även om alla män inte dödar sin partner. För som det är idag är det kvinnor och tjejer som ska ta ansvar för det som är mäns våld. Inte vara ute före sent, inte snedda genom mörka parker, inte vara för fulla, inte bete oss för utmanade.. Alla kvinnor ovanliga som vanliga tar ansvar för våldet som utövas även om få av oss fysiskt blir drabbade. Det är den korrekta bilden av hur problemet faktiskt ser ut. Det vore en bild som Åman borde se och återge.

Andra bloggar om: ,

29 maj 2007

En boll i krysset eller en yxa i huvudet

Nyhetsvärdering speglar det samhälle vi lever i och vilka värderingar och normer som styr. Och vad som anses viktigt. Media rapporterade igår om det överfall som skedde inne på RFSL:s kontor i Stockholm men fokus låg på att det handlade om missandel. Händelsen på RFSL igår är för jävligt. Hemskt. Fruktansvärt. Inte bara för att det är oprovocerat våld mot en enskild människa. Utan för att det sker mot RFSL. Det får mig och många andra att tro att det handlar om hatbrott. Men vi som tror det tillhör på ett eller annat sätt "HBT-familjen", eller sympatiserar med gayrörelsen. Resten av världen ser bara en den isolerade våldshandligen och inte på vilket sätt den är ett mönster för det samhälle vi lever i och ansvara för, och där det finns så mycket hat mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Detta blir extra tydligt för mig när man i DN:s pappersupplaga på första sidan lämnar mest utrymme åt derbyt i allsvenskan igår. Notisen om överfallet på RFSL återfinns långt inne i tidningen. Och om att det är antagligen är ett hatbrott nämns när ordförande för RFSL uttalar sig om det. Men ingen annanstans.

Fotboll är kul och spännande. Och jag gläds åt att HIF fick ha målfest mot Örebro. Men propotionerna för mig blir helt fel och jag känner mig lite som Alice i underlandet där omgivningen omkring mig beter sig irrationellt och lite tokig. När en allsvensk match är förstasidestoff.. men inte ett överfall som antagligen är mer än en isolerad våldhandling utan ett hatbrott.

28 maj 2007

FÖR JÄVLIGT

Överfallet idag inne på RFSL kontor i Stockholm idag skakar mig. Jag hittar inte orden för att uttrycka den frustration, ilska och rädsla som jag känner. För det samhälle vi lever i, för det hat som finns här och för att vi inte har kommit längre än så här. För det är som Ulrika Westerlund säger i Svd att det är svårt att tro att detta är något annat än ett hatbrott.

BRÅ förklarar hatbrott;

Hatbrott används ofta som benämning för brott med främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska motiv. Det saknas en enhetlig definition av begreppet, men det som utmärker hatbrott att de utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Det är också själva motivet till brottet som är avgörande för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga gärningen. Det innebär att ett hatbrott kan vara allt från våldsbrott till skadegörelsebrott.


Artiklar om händelsen;

Svd DN Aftonbladet

Andra bloggar om: , ,

15 maj 2007

Rätten att välja sällskap och ansvaret att förändra det

Mats Bergstrand på DN Debatt idag kommenterar sitt medlemskap i sällskapet och menar att journalister inte är objektiva utan subjektiva. Människor med egna värderingar, känslor och åsikter. Gott så. Det som får mitt morgonkaffe att smaka beskt är det omständighet som Bergstrand beskriver som " en aspket som är lite speciell". Kvinnor kan inte bli medlemmar i sällskapet. Men det är inget som oroar Bergstrand nämnvärt då det faktiskt kommer att lösa sig. Förste ledamot är nämligen landets statschef. Hepp! När Victoria besitter tronen så får även sällskapet trovärdighet ur alla aspekter. Vad skönt när saker löser sig, eller hur Mats? Jag som feminist är inte lika naiv som chefen för DN debatt. Att släppa in kvinnor i maktens korridorer kräver ansvar och ställningstagandet. Från männen som befinner sig där, så vad sägert du Mats? Dags för lunch?

Andra bloggar om:

13 maj 2007

BESVIKELSE

Över att Sverige måste kvala in nästa år i Euorvision.
Glädje över att Serbien vann. Jag vill se fler schlagerflator, så vad passar då bättre än att ha en lesbisk kampsång som segrare.

Kategorin Lesbisk kampsång i det här sammanhanget kommer från Kristian Luuk.. vet inte hur bevandrad han är i Lesbisk kampsång, men han definierade Serbiens bidrag som det. Lesbisk kampsång eller inte, snygg brud och bra låt räcker för mig.

Andra bloggar om: , ,

10 maj 2007

När självklarheter måste upprepas

Jag kollade på Carin 21.30 idag där Gudrun Schyman var gäst tillsammans med Anders Borg. Jag ska erkänna att jag för tillfället fortfarnade är rätt trött efter Fi, och vilar upp mig. Denna trötthet gäller till viss del politik, jag är fortfarande mätt efter valrörlsen. Tycker många gånger att jag har hört det förut. Och det är kanske också sant. När Gudrun drar igång på ett strålande sätt i TV-soffan så har jag ju på riktigt hört det flera gånger förut. Från Gudrun, från mig själv, och tusen andra feminister. Att den maktobalans vi fortfarande har idag är grundläggande för alla orättvisor. Med maktobalans menar jag könsmaktsordning, och det som följer av den. ( Trånga könsroller för kvinnor och män, heteronormativitet, fattigdom, våld, krig.. osv) Men jag blir bryskt påmind om att självklarheter måste upprepas och kämpas för OAVBRUTET.
För på nyheterna som jag såg efter Carin 21.30 framträdde en förvirrad nationaldemokrat som talade om faran med jämställdhet... ska jag skratta eller gråta? Inte alltid så lätt att veta. Läs Sofias blogg, med humor och ett ständigt upprepande av självklarheter förändrar vi världen!

5 maj 2007

Anställningsbarhet

Anställningsbarhet. Vem vill inte vara anställningsbar? De flesta av oss vill ha ett bra jobb oavsett högskolestudier eller inte .
Men det är något i begreppet anställningsbarhet som får mig att rygga tillbaka. Hur vi som individer formas systematiskt i den fabrik som heter högskolan för att passa i den mall som heter arbetsmarknad. Jag vill såklart också att människor ska få jobb efter studier. Men det oroar mig att debatten om högre utbildning mer och mer fokuseras på det som kallas anställningsbarhet. Jag tror absolut att det vore bra om det fanns mer kopplingar mellan studier och det framtida arbetslivet. Men att enbart tala om att ha mer karrärvägledning och praktikplatser som Jusek gör på DN debatt idag är att göra det för enkelt för sig. Jag menar vad är det för anställningsbarhet vi är beredda att acceptera? Den högre utbildningen brottas idag precis som i går av bristande kvalitet. Den största bristen är att de flesta utbildningarna inte har tillräckligt med olika perspektiv. Detta gör att könsmaktsordning, heteronormativitet, rasism upprättshålls mer eller mindre uttalat i den högre utbildningen.
I klartext; Högskolan utbildar utan att ifrågasätta rådande samhällsordning. Det gör att vi får en arbetsmaknad med blivande chefer, tjänstemän, lärare , jurister mm som fortsätter i samma gamla hjulspår. Och då står vi där med våra barn på dagis som lär sig agera i sterotypa könsroller, med vänner som inte ens får komma på anställningsintervjuer förrän de bytat efternamn. Med välmenande lärare som tror sig vara toleranta - och minsann behandlar alla lika- men synliggör enbart homosexuella ( bögar) i sex och samlevandsundervisningen när det berättas om HIV. Då får vi ännu en gång brottsoffer som inte bara blir våldtagna av gärningsmän utan även av rättsväsendet.
Så hur kan vi diskutera antällningsbarhet enbart i form av mer resurser till karriärvägledning? Jag kan inte det.