1 augusti 2007

Schulman och bögarna

Som att pilla i en sårskorpa. Som att se en dålig tv -serie på femman men inte kunna sluta. Som att göra en beställning till i baren fast man borde gå hem. Som att läsa Alex Schulmans blogg...
Och nu kan jag inte låta bli att kommentera inlägget om Pride. Läs här vad Alex tycker om Pride. Eller snarare att så många håller med honom. Vilket för mig är det bästa beviset på att Pride behövs även för er som inte går på festivalen. Vi lever i ett samhälle som är åt helvete fel. Orättvisor, ojämlikhet, diskriminering och trakasserier finns mitt bland oss. Och en grupp som är utsatt är vi som inte är/kallar oss heterosexuella.

Men det som faktiskt irriterar mig mest är att det slår aldrig fel. Som tjej och inte heterosexuell så blir fan i mig alltid osynliggjord. Till den milda grad att man inte ens blir förolämpad av Alex Schulman. Kanske inget att gråta över. Men det stör mig. På samma sätt som bananflugor i köket. Som att toapappret är slut. Som trängsel i tunnelbanan.. Icke heterosexuella är inte per definition lika med enbart bögar!!

Andra bloggar om: ,

PRIDE

Äntligen. Men måste erkänna. Jag drabbas av festivalstressen. Vilket seminarium jag än väljer att delta i eller föreställning att titta på eller uppträde att sjunga med i så känner jag hela tiden att jag är på fel plats. At det kanske är något roligare någon annanstans...

Och jag blir stressad av att jag inte tycker något om Glenn Hysén som invigningstalare. Bra eller dåligt? Jag skiter faktiskt i vilket. Det jag tänker är att om han får en enda heterosnubbe att tänka på och reflektera över att det är konstigt att det inte finns så många bögar som verkar spela fotboll så är det ju faktiskt jättebra. Oavsett vad som hände på den där toaletten i Frankfurt. Men annars så handlar inte Pride så mycket om Glenn för mig. Pride handlar om glädje och stolthet. Och att ha roligt. Schlagerflata som jag försöker vara har jag såklart bokat inte torsdags kvällen i Pride Park. Men höjdpunkten är ändå kan jag avslöja innan det ens börjar; Marit Bergman såklart! Schlagerflata eller inte, INGET klår Marit!

Och min stress? Jag igonerar den. Pride är för mycket roligt och för dyrt för att stressa sig sönder och samman.

Andra bloggar om: , ,