20 juni 2007

Frihet med fribelopp en myt

Studentpolitikern i mig vaknade när jag hörde på radion om centerns utspel att man vill slopa fribeloppet. Det låter alltid så bra när politiker argumenterar för att fribeloppet hindrar studenter från att jobba vid sidan av studierna. Därför ska fribeloppet bort så vi inte hindrar människor från att arbeta och inte gör oss beroende av bidrag.

Skitsnack säger jag. Fribeloppets varande handlar i grunden om vilken syn vi har på heltidsstudier och därmed också utbildningens kvalite. Heltidsstudier ska vara just heltid, och studiemedlet ska vara så pass rimligt att det går att leva på. Arbeta extra, och försörja sig på sommaren ska var möjligt. Därav ska fribeloppsgränsen vara generös tilltagen. Men att ta ta bort fribeloppet och säga att alla studenter har frihet att arbeta så mycket man vill. Det är att samtidigt säga att heltidsstudier inte är heltid.

Heltidsstudier som inte är heltid är inte så mycket värt. Det finns mycket att arbeta för när det gäller högskolans kvalite. Ta bort fribeloppet är inte rätt väg att gå, vare sig för den enskilda studenten eller för den högre utbildningen. Vi har i Sverige idag med möjlighet till lån, avgiftfria ( någotsånär) studier och studentinflytande en högra utbildning att på många sätt vbara stolt över och värna om.

Med centerns utspel idag, och Littorins syn på vad studier är verkar utbildningspolitiken i Sverige gå mörka tider till mötes. Folkpartiet gick till val på att öka utbildnings och forskningskvaliten. Nobelpriser skulle regna över den svenska forskningsvärlden i den folkpartistiska framtidsvisionen. Hur hade ni tänkt åstadkomma detta, Leijonborg? Ska ni köpa nobelpriserna eller ?

Läs SFS kommentar.

Andra bloggar om: , ,

14 juni 2007

Svenskar utan heder?

Vaknar till morgonpasset i P3. Kickis Åhre Älgamo nytillsatt hedersexpert(!) talar om vad heder och hedersvåld är.

Jag är skrämd över den utveckling som vi går till mötes där vi talar om hedersvåld och heder ( invandrare) och om att få livspusslet (svenskar) att gå ihop. Ojämställdhet, könsmakt nämns inte. Utan vi skapar en syn där det är invandrare som har problem. Svenskar har lite att finslipa på när det gäller dagishämtning och lön.

Det är fruktansvärt att det inte görs en gemensam koppling mellan den ojämställdhet som rör män och kvinnor. Som handlar om makt. Oavsett vilken etnicitet vi har.
Om det är "heder "som skapar synen att "invandrartjejer " måste vara oskuld vid giftemålet. Vad är det då som skapar bilden hos många svenska killar att det finns tjejer man knullar och såna man gifter sig med?


DN artikel
om satsning i stockholm mot hedervåld.

12 juni 2007

Män som feminister

En del hävdar att det inte går. Skrockar lite i skägget och säger; Nä, jag är nog maskulinist. Jag känner mig inte så Feminin. höhö.

Andra som fattat lite mer vad det handlar, nämligen en sned maktfördelning mellan män och kvinnor, låsta könsroller för alla och en vilja att förändra detta, säger sig ha försökt bli en del av den feministiska kampen men blir inte insläppta av alla arga ( kvinnliga ) feminister. I Svenska Dagbladet den 13 mars i år tar Zanyar Adami farväl till feminismen. Han har förstått att han måste utgå från sig själv och sitt manliga perspektiv för att arbete för jämställdhet och jämlikhet. Men han kan inte kalla sig feminist.Eftersom han inte är välkommen som man i den feministiska rörelsen. Han är numera därför femanist. Samma vecka möts Zanyar och jag i morgonsoffan i SVT för att diskutera huruvida män får kalla sig feminster eller inte. Jag applåderade då Zanyars insikt att han i sitt feministiska arbete måste utgå ifrån sig själv. Och det är vad alla feminister gör, män som kvinnor. Vi var egentligen rätt överens i sak, om vad feminism handlar om. Frågan var om män kunde vara feminister. Jag hävdar att de kan män. Om de vill. Precis som kvinnor är män individer som var och en själv får ta ställning till vad de vill kalla sig, hur de vill arbete politisk, hur de vill leva sina liv. Det jag inte går med på är att så fort en man kommer på att han är feminist så ska det applåderas och hyllas, lite extra. Trams är vad det är. Jag vill lyfta alla människor som tar ställning för jämställdhet och jämlikhet. Och jag blir så klart extra glad om man/ kvinna väljer att kalla sig feminist. Inte någon kan ta ansvar för andras politiska utveckling eller kamp, det kan man bara göra själv. Därför kan inte jag diskutera mäns feminism, det måste ni göra själva.

Jag vet inte hur många femanister det finns idag, men det finns en hel del män som är feminister. Samuel Kvist en av dem, läs hans artikel i etc om mäns våld.

Andra bloggar om: , , ,

11 juni 2007

Alex Schulman

Jag erkänner. Jag är oftast inte så med. Jag vill gärna tro att jag är det. Försöker se ut som jag vet vem mina vänner talar om när de nämner en känd (? ) artist eller grupp. Försöker nicka instämmande när det i samtal kommer upp en ny klubb som man borde gå på. "Jaså den, ja, jag har också hört att det ska vara bra drag där.. "

Jag har alltid haft detta problemet. I gymnasiet ledde det till att jag aldrig kunde hålla reda på vilken gäng som var hetast och som man borde hänga med. Vilket i sin tur resulterade i att jag alltid verkade oberörd om det var en fest på gång i Viken och jag blev bjuden. Det går inte att imponera på en okunnig. Vilket i sin tur resulterade i att jag framstod som jävligt cool.
( det är vad jag gärna vill tro. Fullt möjligt att jag blev bjuden för att alla kände meddlidande med den förvirrade tjejen och att jag var ett välgörenhetsprojekt för de godhjärtade kidsen)

Min totala oförmåga att hänga med i vad som är inne eller inte har resulterat i en del jobbiga situationer, en del minnesvärda och andra bara extremt roliga. Efteråt i allafall.
Exempel;
Klassresa i sexan. Vi är i Göteborg på Liseberg. Diverse pojkband är populära. Det går att köpa t-shirts med idolbilder. Jag köper också en tröja. Med Kurt Olsson på... Varför? Jo, jag tyckte han var rolig. Total missbedömning om vad som gick hem i klass 6 AB från Mörarp. Men i ren trots hade jag tröjan på mig hela vistelsen i Göteborg. Och fick gå själv på Liseberg.

Så det kommer inte som en överraskning för mig att jag inte har hängt med senaste trenden. Alex Schulman. Jag stötte på namnnet när jag har läst hans krönikor i gratistidningen punkt.se
Och jag har tänkt, vilken sörja. Och vem fan är Alex Schulman? Nu börjar jag fatta att grabben är tydligen väldigt inne. Gör tillochmed egna listor. En av nätets populäraste bloggare. Och jag fattade först inte. Vad är det som är speciellt med den här mediokra skribenten? Tydligen är han ett geni?? Nu fattar jag. Det är lite som Kurt Olsson t-shirten. Jag var rätt ensam om att digga Kurtan. Men jag höll fast vid min uppfattning, konstaterade mest att majoriteten inte tyckte som jag. Samma sak med Alex. Jag konstaterar att majoriteten inte verkar tycka som jag. Tråkigt. Och lite sorgligt. Det finns så väldigt många bra bloggare och krönikörer. Som skriver bra, roliga, smarta saker. Som kanske till och med vill förändra världen. Men det som går hem är Alex Schulman! Glöm klimatförändringar. Detta är beviset på att världen verkligen inte mår bra.

( Viken= litet samhälle utanför Helsingborg. Mörarp= litet samhälle utanför Helsinborg. Inte lika inne som Viken. Jag är från Mörarp. )

Andra bloggar om:

10 juni 2007

En modern familjepolitik är en moderat familjepolitik?

"En modern familjepolitik ska utgå från att familjer numera är väldigt olika, med olika önskemål och olika behov - men samma grundläggande värde."

Citatet ovan kan många säkert skriva under på. Hämtat från moderaternas nya handlingsprogram och en del i argumentationen för de moderata riksdagsledamöterna som idag på DN debatt tar tydlig och öppen ställning för könsneutral äktenskapslagstiftning. Och kräver att moderaterna som parti ska göra detsamma. Tack!

Men frågan kvarstår dock. Är en modern familjepolitik idag moderat? Är det modernt att alliera sig med kristdemokraterna och stå bakom förslag som tex vårdnadsbidrag? Eller är det bara moderat? Kan en familjepolitik vara modern om man inte i den tar ställning för jämställdhet?


PS. Mina frågor främst retoriska. Svaret är nej.

Andra bloggar om: , ,

8 juni 2007

Nuder och Rosing i punktform

Så mycket som är värt att kommenteras från de senaste dagarna. Så jag tar det i punktform.

1. Pär Nuder. Så himla typiskt att det som ska vara ett exempel på att det är högt i tak hos socialdemokraterna är just en fråga som rör jämställdhet. Jag syftar såklart på frågan om föräldrarförsäkringen. Se artikel i Svenska Dagbladet Och att Pär inte tycker att det är så käckt att kvotera. Utan att alliansens förslag med en bonus till papporna är en mycket trevligare idé. Saker och företelser hänger ihop. Kvinnors lägre löner hänger samman med vårt ojämställda samhälle och vilka normer och värderingar vi lever under och upprätthåller. Vi kan inte vänta på att kvinnor ska bli rättvist behandlade på arbetsmarknaden om vi inte samtidigt ser till famijepolitiken. Kvinnor tar ut mer av föräldrarförskringen av massor av olika anledningar. Men det är också ett faktum att de kvinnor som inte är föräldrar bli betraktade som blivande mödrar av arbetsgivare. Och därmed en större "risk" att anställa. Familjepolitk och arbetsmarknadspolitk hänger samman. Men för den sakens skull är inte en delad föräldrarförsäkring lösningen på allt. Så klart inte. Men det vore ju trevligt om ledande socialdemokrater som tidigare varit finansminstrar hade förmågan att lägga ihop två och två.

2. Manifestation för kvinnofrid i rättsalarna. I Humlegården i stockholm på nationaldagen. Jag var där tillsammans med många andra. Stort tack till arrangörerna. Framförallt till Frida som också höll tal i slutet av manifestationen. Det var det bästa tal jag hört på länge. Starkt, gripande och fyllt av kämparglöd. sorg och vrede. Tack!
Läs om manifestationen i aftonbladet.

3. Rosing eller Gynning? Samma skrot och korn? Eller varför är den ena trash och den andra Glamourprinsessa. Linderborgs artikel i aftonbladet igår verkligen läsvärd. Och en tankeställare för mig. Jag har viftat med Gynnings bok, EGOGIRL i ett antal gymnasieklasser. När jag varit ute och talat om och diskuterat feminism. Gynning är för mig ett strålande exempel på att feminism ser olika ut, och vi för vår kamp på olika sätt, Girlpower helt enkelt. Så varför har jag aldrig talat om Rosing på samma sätt? Ingen aning egentligen, men Linderborg kommer kanske nära svaret. Även om jag här vill framhålla att när Rosing startade sitt parti tyckte jag att hon skulle gå med Fi istället. Men jag dissade henne inte som politiker.


Min artikel som publicerades i expressen 29 juli 2006 klicka här för att läsa.

4 juni 2007

Om precis ingenting

Ibland fastnar jag bara. I en tanke att jag borde göra någonting annat, att jag borde veta vart jag är på väg. Att jag borde ha ett bättre jobb, flashigare lägenhet med en espressomaskin. Röd. Jag drabbas av insikten att mina tankar fastnar på samma sätt som de gjorde när jag var tjugo. Som när jag var femton. Då handlade det kanske inte lika mycket om lägenheter och espressomaskiner. Snarare om moppar, kläder och var helgens fest skulle vara. Och om man var bjuden. Men stressen och känslan över att inte duga att inte vara tillräckligt.. bra.. är densamma. Min tröst i mina tonår var att någon gång skulle jag bli vuxen. Och då skulle allt vara annorlunda.

Vid 30 fyllda får jag väl säga att jag är vuxen. och det är en härlig befrielse i det. Att faktiskt själv bestämma över sitt liv och få ta konsekvenserna av mina val. Att faktiskt inse att jag har val och ansvar att göra val och inte bara låta livet rulla på. Men tankarna fastnar i allafall ibland. Det är tungt, deppigt och ibland har jag svårt att rycka upp mig själv. Och undrar lite trotsigt varför jag måste rycka upp mig. Det måste väl fan vara en mänsklig rättighet att få vältra sig i självömkan och deppighet. Även om människor runt omkring mig nog inte håller med. Jag är ju inte så speciellt kul när jag är på det här humöret. Dock berömmer jag mig med att jag iallafall är lagom ironisk och cynisk på ett underhållande sätt. Jag tänker inte fråga om någon annan delar den bilden. Låt mig ha mina illusioner i fred! Och även om jag kan formulera sådana kloka tankar nu,tillskillnad mot mitt fjortisjag, som att göra val och ta konsekvenserna av dem så är det stor skillnad på att formulera och snacka, och att faktiskt göra.

Så här sitter jag vid min blogg och försöker skriva ner min prestationsångest rörande allt, på ett väldigt engagerande och roligt sätt. För blogga det ska ju varenda människa idag så det är ju klart att jag bloggar!

2 juni 2007

Moderat och feminist- går det?

Jag måste beteckna moderatkvinnornas utspel idag som ett framsteg. Magdalena Andersson ordförande för moderatkvinnorna kräver fler kvinnor i toppositioner. Till ekot säger hon bland annat;

"– Ibland är det män som inte släpper fram, tyvärr. Så är det. Ibland är det kvinnor som säger , nej ta inte mig, jag kan inte och jag har inte varit med så länge och massa sådana ursäkter."


Ja så kan det ju vara.( och för en fullständig feministik analys behöver vi diskutera varför kvinnor säger nej.) Nu talar vi om ett parti som helst bara ser individen och bara individen. Men vill ändå vara lite som sossarna. Men ändå inte. Och vill motverka orättvisor. Och jobb åt alla. Så klart. Det är det viktigaste. Men finansminstern är ändå allt feminist i allafall. Inte så som de där konstiga extremfeministerna kanke. Men ändå. feminist. Partisekreteraren Per tycker att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. MEN kan också se att vi socialiseras in i olika könsroller. Och det är ju ett problem. Att kvinnor inte får vara individer. Utan mest kvinnor. Det andra könet. Men när det gäller den överdrivna mansrepresenatationen inom moderaterna så är det inte aktuellt med en könsmaktsanlys säger Per.

Det är inte lätt. Att vara enkelspårig och tro på enkla lösningar. Det är jobbigt för moderater att se strukturer och mönster. Jag förstår det. Därför applåderar jag moderatkvinnornas utspel idag. Och önskar dem lycka till. Det kan behövas.

Var börjar jag...

...när jag ska kommentera dagens DN debattartikel. Jag har faktiskt ingen idé. Jag tror att jag låter bilden vara min kommentar. Bilden som kommer tryckas på en tröja till mitt framtida barn.