13 december 2007

Strippor och Mens

Jag har varit borta länge från min blogg att jag och alla andra nästan har glömt bort att den finns. Men nu är jag tillbaka! Och som comeback väljer jag idag två ämnen. Strippor och Mens.


Strippor på Nobelefterfesten

Dagen efter den stora Nobeldagen fick vi höra på radio och läsa i aftonbladet om att det var strippor på efterfesten. Unket sa Schyman, och jag var beredd att hålla med. Men det visade sig sedan att det var inte var strippor. Det var en medveten queerfeministisk burleskgrupp som uppträdde. Och då var det ju ok, för då fanns det en medvetenhet om genusfrågor. Eller? 

Jag gillar medvetna queerfeministiska grupper. Och Burleskgrupper tycker jag är väldigt häftiga. Men frågan här måste ju vara hur medveten var och blev publiken om genusfrågor efter uppträdandet? Jag tror att de bara såg en strippshow. Medvetenheten hos de som uppträdde spelar inte så stor roll då. Jag håller med Schyman. Unket. 

Mens

Underbar krönika av Lisa Magnusson om mens. Och det är ganska underhållande att läsa
 ( mäns)  kommentarer också. 


Intressant om , ,

16 oktober 2007

Ett nej är ett nej är ett nej

Advokaterna i rättegången mot de sk stureplansprofilerna personifierar på många sätt vad som är fel i vårt rättsystem, i vårt samhälle överhuvudtaget. Advokaterna ger uttryck för det som finns runt omkring oss överallt, men som aldrig märks så tydligt som i en våldtäktsrättegång. En syn på kvinnor, män, sexualitet, makt och rättivsa som är förlegad och inte på något sätt jämställd. Men som är den verklighet vi lever i, och som gör mig till feminist.

Det är därför det idag känns som en liten seger för rättivsa och jämställdhet att de sk stureplansprofilerna dömdes för våldtäkt. Mina tankar går till den 19- åriga tjejen som anmälde brottet hon utsattes för. Hon har visat ett mod och en styrka som nästan är ofattbart. Hon ger mig hopp.

DNs ledareskribent Hanne Kjöller skriver idag om gubbigt i rätten. Och sätter fingret på det som många av oss gång på gång försöker peka på.

Intressant om , ,

2 oktober 2007

Förbannad

Behöver jag bli lite oftare. Jag har gjort en dygd av att vara så förbannat pragmatisk. I mina egna ställningstagande, i när jag diskuterar. Jag tolkar välvilligt människor så även om det låter som att det är överjävliga, sexistiska knäppskallar så bortförklarar jag det ofta för mig själv och andra. Jag tänker att det låter värre än det är. Jag har nu kommit på varför det är så.

Jag har en tro på att de flesta människor tänker som jag, egentligen. De har bara inte kommit på det.. Jag tror att de flesta människor vill att det ska vara rättvist och jämlikt. Jag tror att de flesta människor tycker det vore bra om alla kan få älska och leva med vem de vill. Jag tror att de flesta ser att det är väldigt snett här i världen. Att den underordning som kvinnor lever i över hela världen blir synlig för de flesta, om man bara pekar på den tillräckligt mycket. Jag tror på attitydförändringsarbete, upplysning och diskussion. För mig är det inte bara en floskel, utan ett bra sätt att arbeta. Långsiktigt och kontinuerligt liksom, ingen sexig lösning men jag tror att det är det som gäller. Jag tror för det mesta att uttalande och handlingar som tyder på rasistiska, sexistiska och/eller homofoba åsikter och tyckande för det mesta bara är ett misstag. Det beror på tänker jag okunskap, rädsla, att man inte har tänkt till riktigt.

Förhoppningsvis har jag lite rätt. Men det räcker inte att bara vara så jävla förstående hela tiden. Jag tänker ryta till mer. Om inte annat för min egen skull. Här är tre inspirationer till min nygamla ilska;

1. Yvonne Hirdmans citat på vad som kännetecknar en feminist.

2. Syrran går från klarhet till klarhet, jag kan bara tacka för inspiration.

3. Killen som inte fick dansa i gogobur. Ropen skalla - gogobur till alla! Det gäller ju att fokusera och prioritera när det gäller rättvisa.


Intressant om; ,

Trägen vinner

Förändra världen tar tid. Vilket kan vara väldigt frustrerarande ibland. Framförallt om man som jag många gånger inte alltid är så ödmjuk. Utan tycker att jag har insett sanningen och det gäller för alla andra att fatta också. Därför är det skönt att veta att det finns många hjältar ( läs Pär) i vår vardag som själva eller genom organisationer orkar gång på gång kräver självklarheter som borde vara verklighet. Det senaste exemplet är SFS undersökning som visar på dålig mångfald i kurslitteratur, och att det där med normkritik inte är fullt så vanligt som man kunde hoppas i den svenska högskolevärlden.

Intressant om , ,

1 oktober 2007

Hopp om världen

" Idag konstaterar jag att det finns något skevt och ganska obehagligt i den här dagboken. Att driva dagboken ger mig ångest, det ger mig ånger, det får mig ofta att må väldigt dåligt. Bloggen har blivit ett monster och jag orkar inte ta hand om det längre."

Så skriver Alex Schulman i sitt avskeds inlägg på sin blogg idag. Beskedet om att Schulman lägger ner sin blogg är väldigt goda nyheter. Det ger min hopp om världen faktiskt. Bloggsfären är fantastiskt på många sätt och testar våra gränser. Bloggandet utmanar hur vi ser på media och nyheter och är en del av utvecklingen av information och kommunikation som på de flesta sätt är mycket bra. Men bakom bloggandet finns fortfarande människor. Och även om tekniken gör enomrma framsteg och vårt informationsflöde blir snabbare och större för varje sekund så är det ju fortfarande kommunikation människor emellan det handlar om. Och allt är inte okej bara för att det skrivs i cynikerns eller satirikerns namn.

Intressant om

Att vara feminist..

Föreläsning ikväll på ABF huset med Yvonne Hirdman. Gick dit för att bli inspirerad och utmanad. Jag delar inte hennes uppfattningar fullt ut såklart. Men Hirdman är på många sätt en storhet, och det som lämnar mest intryck från kvällen är hennes humor och formuleringsförmåga. Vad sägs till exempel om denna definition av feminism á la Hirdman;

"Att vara feminist det är att uppfatta förolämpningar och bli förbannad"

Helt underbart.


Intressant om ,

22 september 2007

SalongK om SofiaK

Jag har startat eget! Trodde aldrig att jag och Maud skulle vara överens om så mycket. Men här verkar vi ha en arena vi kanske kan enas lite kring nu när jag har en egen låda. ( Egen låda tydligen stockholmsslang ? för eget företag.. jag har blivit väldigt förtjust i uttrycket. Tycker det är himla kul. För kul tycker en del.. )


Jag kommer att behålla den här bloggen som inte kommer att handla om mitt företagande. Utan allmänt feminsttyckande till höger och vänster. Om du vill veta om mitt företagande läs gärna här.

21 september 2007

TV 4 Nyheterna, nu med noll journalistisk inblandning

Det var fler än jag som blev mer än lovligt förbannande på TV 4 nyheterna nu ikväll. I alla fall om jag ska dömma av de tittakommentarer som finns att läsa på TV4 webben. En av nyheterna i kväll ( den som skulle vara lite lättsam) handlade om Göran Persson. Persson har varit i Norge och föreläst om manliga härskartekniker för kvinnor. Väldigt roligt.Enligt TV4 har han delat upp teknikerna i fem kategorier. Osynliggörande, påförande av skuld och skam, Dubbelbestraffning, undanhållande av information och förlöjligande. Känns de igen? Ja just det ja. Det var kanske inte Göran som kom på den här käcka lilla uppdelningen av härskartekniker. Det är en indelning som den norska professorn i socialpsykologi, Berit Ås har gjort och är en del i en större teori om makt och maktförhållande.
Alltså, Persson behärskar teknikerna väl. Och han gillar att stå i centrum. Men jag har svårt att tro att han skulle ha stått i Norge av alla länder ( Ås hemland) och inför 700 åhörare på en föreläsning anordnat av organisationen Kvinnors Arena ta åt sig äran för teorin om härskartekniker. Så dum är inte Persson. Så dum kan bara TV 4 och dess manliga reportrar vara.

20 september 2007

Var är glasögonen, Borg?

Mer än ett år har gått sedan riksdagvalet 2006. Det är ingen underdrift att feministiskt initiativs resultat där inte nådde upp till våra förväntningar. Vad hände sedan är en relevant fråga att ställa, och svaret är något mer glädjande än valresultatet. Det som sker är att vi står på oss. Feministiskt initiativ finns kvar och gör det feministiskt initiativ även skulle ha gjort i riksdagen. Vi granskar regeringens politik. Feministiskt initiativs styrelse släppte häromdan en rapport om alliansens jobbpolitik. Inte någon munter läsning men oavsett visar den på vikten av ett fortsatt feministiskt arbete inom svensk politik. Där behövs både feministiskt initiativ och alla andra feminister inom etbalerade partier och utanför.

Anders Borg gick för drygt en halvtimme sedan med sin budgetproposition till riksdagen. Han är stolt över att kunna presentera en ansvarsfull budget säger han enligt DN. Det borde kännas tryggt med en finansminister som är ansvarsfull. Men det gör det inte, jag är inte trygg för Borg mäktar inte med att ha på sina feministiskta glasögon samtidigt som han balanserar med sina siffror. Det är synd, för en finansminister med feministiskt perspektiv i alliansregeringen skulle göra livet väldigt svårt för en kristdemokratiskt socialminister.

Intressant om : , , ,

15 september 2007

Idergard får mig att vilja banka mitt huvud mot väggen. Hårt.

Nyhetspanelen i God morgon Sverige är rätt kul att titta på. Men i går fredag var det nästan smärtsamt. Jag såg inte allt, men kom in ungefär samtidigt som Thomas Idergard skanderar högljutt att han är stolt Anti-feminist och att det inte finns någon könsmaktsordning. Det får han gärna tycka, men jag kände mig trygg att han skulle få bra mothugg av Ursula Berge som satt i samma soffa. Men icke, Idergard malde på om att kvinnor har bättre hälsa och bätte betyg än män som bevis på att könsmaktsordningen inte finns. Och Berge sa...men se på lönediskriminieringen. Jag hoppade framför tv:n i ren frustration. Men egentligen kanske inte så mycket beroende på att jag inte tyckte Berges svar var speciellt bra, utan för att konservativa blånissar får mig att vilja banka huvudet i väggen. Hårt. Det skulle göra mindre ont och antagligen ge mindre skada. Det är större risk för hjänblödning när anti-feministen Idergard argumenterar för att någonslags könsmaktsordning inte existerar..

Och utan att gå djupare in i diskussionen just här. Idergard kom tillbaka till hela tiden till att kvinnor har bättre hälsa än män. Må så vara. Men kvinnor får sämre vård. Läs om en aktuell rapport gjord av Sveriges Kommuner och Landsting. (O)jämställdhet i hälsa och vård — En genusmedicinsk kunskapsöversikt.

Intressant om: , , ,

13 september 2007

Krossa Feminismen ?

Jag får en del kommentarer till min blogg. Det är kul. Men det är min blogg. Och jag väljer vilka kommentarer som jag vill publicera. Jag får väldigt ofta kommetarer från en man som verkar ha många strängar på sin lyra, och som kanske inte är mitt största fan. Han går under namnet John Berg och han har några olika bloggar vars syfte är om jag förstår det rätt bland annat är att försöka krossa feminismen i allmänhet och Fi i synnerhet. Herr Berg har i en opublicerad kommentar hävdat att jag censurerar honom. Det gör jag inte, däremot ignorerar jag honom för det mesta. Och tänker fortsätta göra för det. Nästan hela tiden. Men ibland går det inte. Herr Bergs skriverier ger mig trots allt väldigt många roliga stunder. Så därför bara för er mina vänner, läs och njut.

http://www.denledefi.blogspot.com/


http://artikel19.blogspot.com/

Vilse I Facebook

Som ett barn som fått en ny leksak har jag den senaste tiden fastnat i Facebook. Lägger till och tar bort olika funktioner till min profil. Upplever de mest fascinerande diskussioner med vänner när jag träffar dem i verkligheten. Frågan om vem som har fått flest fiskar i sitt akvarium, eller vem som leder i vampyrleken upptar mer tid än att diskutera global uppvärmning eller den senaste borgerliga minstern. Jag gillar att se saker från den ljusa sidan, så min tolkning är att vi inte fick leka tillräckligt som små, och nu får en chans att ta igen det. Och vår förtjusning över facebook kanske håller i sig, men svalnar säkert ganska snart. Jag erkänner att det är kul att hitta gamal gymnasiepolare eller vänner från förr. Men man har ju inte hur många som helst, och det gäller ju att komma ihåg de vänner man har nu också. Träffplatser på nätet är ingen fluga som går över, men en stund i goda vänners lag på en riktigt restuarang slår vilken gruppdiskssion på nätet som helst. Även om goda vänner just nu gärna diskuterar fiskar på facebook.

Andra bloggar om:

1 augusti 2007

Schulman och bögarna

Som att pilla i en sårskorpa. Som att se en dålig tv -serie på femman men inte kunna sluta. Som att göra en beställning till i baren fast man borde gå hem. Som att läsa Alex Schulmans blogg...
Och nu kan jag inte låta bli att kommentera inlägget om Pride. Läs här vad Alex tycker om Pride. Eller snarare att så många håller med honom. Vilket för mig är det bästa beviset på att Pride behövs även för er som inte går på festivalen. Vi lever i ett samhälle som är åt helvete fel. Orättvisor, ojämlikhet, diskriminering och trakasserier finns mitt bland oss. Och en grupp som är utsatt är vi som inte är/kallar oss heterosexuella.

Men det som faktiskt irriterar mig mest är att det slår aldrig fel. Som tjej och inte heterosexuell så blir fan i mig alltid osynliggjord. Till den milda grad att man inte ens blir förolämpad av Alex Schulman. Kanske inget att gråta över. Men det stör mig. På samma sätt som bananflugor i köket. Som att toapappret är slut. Som trängsel i tunnelbanan.. Icke heterosexuella är inte per definition lika med enbart bögar!!

Andra bloggar om: ,

PRIDE

Äntligen. Men måste erkänna. Jag drabbas av festivalstressen. Vilket seminarium jag än väljer att delta i eller föreställning att titta på eller uppträde att sjunga med i så känner jag hela tiden att jag är på fel plats. At det kanske är något roligare någon annanstans...

Och jag blir stressad av att jag inte tycker något om Glenn Hysén som invigningstalare. Bra eller dåligt? Jag skiter faktiskt i vilket. Det jag tänker är att om han får en enda heterosnubbe att tänka på och reflektera över att det är konstigt att det inte finns så många bögar som verkar spela fotboll så är det ju faktiskt jättebra. Oavsett vad som hände på den där toaletten i Frankfurt. Men annars så handlar inte Pride så mycket om Glenn för mig. Pride handlar om glädje och stolthet. Och att ha roligt. Schlagerflata som jag försöker vara har jag såklart bokat inte torsdags kvällen i Pride Park. Men höjdpunkten är ändå kan jag avslöja innan det ens börjar; Marit Bergman såklart! Schlagerflata eller inte, INGET klår Marit!

Och min stress? Jag igonerar den. Pride är för mycket roligt och för dyrt för att stressa sig sönder och samman.

Andra bloggar om: , ,

27 juli 2007

Rita Creighton är död

Fi och hbt rörelsen har förlorat en röst. Vi är många som kommer att föra hennes kamp vidare, Ritas glöd och engagemang lever vidare.

Rita, du är saknad!


Andra bloggar om:

26 juli 2007

Lämna tillbaka nyckel!

Min bästa tid är inte morgonen. Men city- sms i dagens Stockholm- city fick mig definitivt att le innan min andra kopp kaffe. Läs och njut;

" du som följde med hem i fre.tog inte bara min oskuld utan även tvättstuge nyckel. Varför? Onödigt. Det här förhållandet saknar kommunikation."


Jag kan bara hålla med.

24 juli 2007

Hörsägen BVC

Dricka alkohol och amma inte så bra. Det vet man ju. . men som en barnmorska erkände för en nybliven mamma så är det risken att tappa barnet som man vill komma åt med den varningen. Snarare än risken att barnet får alkohol i sig via bröstmjölken.

Och då kommer ju den naturliga följdfrågan; Varför rekommenderas inte nyblivna pappor att hålla sig borta från alkohol i samma utsträckning som nyblivna mammor?

Intressant om
: ,

16 juli 2007

Sommargäst i P3 ...

... är jag idag. Runt 15.10 kan ni höra min ljuva stämma när jag filosoferar om tiden i Fi och vad jag gör nu och vad jag har för planer.

Rond i P3

20 juni 2007

Frihet med fribelopp en myt

Studentpolitikern i mig vaknade när jag hörde på radion om centerns utspel att man vill slopa fribeloppet. Det låter alltid så bra när politiker argumenterar för att fribeloppet hindrar studenter från att jobba vid sidan av studierna. Därför ska fribeloppet bort så vi inte hindrar människor från att arbeta och inte gör oss beroende av bidrag.

Skitsnack säger jag. Fribeloppets varande handlar i grunden om vilken syn vi har på heltidsstudier och därmed också utbildningens kvalite. Heltidsstudier ska vara just heltid, och studiemedlet ska vara så pass rimligt att det går att leva på. Arbeta extra, och försörja sig på sommaren ska var möjligt. Därav ska fribeloppsgränsen vara generös tilltagen. Men att ta ta bort fribeloppet och säga att alla studenter har frihet att arbeta så mycket man vill. Det är att samtidigt säga att heltidsstudier inte är heltid.

Heltidsstudier som inte är heltid är inte så mycket värt. Det finns mycket att arbeta för när det gäller högskolans kvalite. Ta bort fribeloppet är inte rätt väg att gå, vare sig för den enskilda studenten eller för den högre utbildningen. Vi har i Sverige idag med möjlighet till lån, avgiftfria ( någotsånär) studier och studentinflytande en högra utbildning att på många sätt vbara stolt över och värna om.

Med centerns utspel idag, och Littorins syn på vad studier är verkar utbildningspolitiken i Sverige gå mörka tider till mötes. Folkpartiet gick till val på att öka utbildnings och forskningskvaliten. Nobelpriser skulle regna över den svenska forskningsvärlden i den folkpartistiska framtidsvisionen. Hur hade ni tänkt åstadkomma detta, Leijonborg? Ska ni köpa nobelpriserna eller ?

Läs SFS kommentar.

Andra bloggar om: , ,

14 juni 2007

Svenskar utan heder?

Vaknar till morgonpasset i P3. Kickis Åhre Älgamo nytillsatt hedersexpert(!) talar om vad heder och hedersvåld är.

Jag är skrämd över den utveckling som vi går till mötes där vi talar om hedersvåld och heder ( invandrare) och om att få livspusslet (svenskar) att gå ihop. Ojämställdhet, könsmakt nämns inte. Utan vi skapar en syn där det är invandrare som har problem. Svenskar har lite att finslipa på när det gäller dagishämtning och lön.

Det är fruktansvärt att det inte görs en gemensam koppling mellan den ojämställdhet som rör män och kvinnor. Som handlar om makt. Oavsett vilken etnicitet vi har.
Om det är "heder "som skapar synen att "invandrartjejer " måste vara oskuld vid giftemålet. Vad är det då som skapar bilden hos många svenska killar att det finns tjejer man knullar och såna man gifter sig med?


DN artikel
om satsning i stockholm mot hedervåld.

12 juni 2007

Män som feminister

En del hävdar att det inte går. Skrockar lite i skägget och säger; Nä, jag är nog maskulinist. Jag känner mig inte så Feminin. höhö.

Andra som fattat lite mer vad det handlar, nämligen en sned maktfördelning mellan män och kvinnor, låsta könsroller för alla och en vilja att förändra detta, säger sig ha försökt bli en del av den feministiska kampen men blir inte insläppta av alla arga ( kvinnliga ) feminister. I Svenska Dagbladet den 13 mars i år tar Zanyar Adami farväl till feminismen. Han har förstått att han måste utgå från sig själv och sitt manliga perspektiv för att arbete för jämställdhet och jämlikhet. Men han kan inte kalla sig feminist.Eftersom han inte är välkommen som man i den feministiska rörelsen. Han är numera därför femanist. Samma vecka möts Zanyar och jag i morgonsoffan i SVT för att diskutera huruvida män får kalla sig feminster eller inte. Jag applåderade då Zanyars insikt att han i sitt feministiska arbete måste utgå ifrån sig själv. Och det är vad alla feminister gör, män som kvinnor. Vi var egentligen rätt överens i sak, om vad feminism handlar om. Frågan var om män kunde vara feminister. Jag hävdar att de kan män. Om de vill. Precis som kvinnor är män individer som var och en själv får ta ställning till vad de vill kalla sig, hur de vill arbete politisk, hur de vill leva sina liv. Det jag inte går med på är att så fort en man kommer på att han är feminist så ska det applåderas och hyllas, lite extra. Trams är vad det är. Jag vill lyfta alla människor som tar ställning för jämställdhet och jämlikhet. Och jag blir så klart extra glad om man/ kvinna väljer att kalla sig feminist. Inte någon kan ta ansvar för andras politiska utveckling eller kamp, det kan man bara göra själv. Därför kan inte jag diskutera mäns feminism, det måste ni göra själva.

Jag vet inte hur många femanister det finns idag, men det finns en hel del män som är feminister. Samuel Kvist en av dem, läs hans artikel i etc om mäns våld.

Andra bloggar om: , , ,

11 juni 2007

Alex Schulman

Jag erkänner. Jag är oftast inte så med. Jag vill gärna tro att jag är det. Försöker se ut som jag vet vem mina vänner talar om när de nämner en känd (? ) artist eller grupp. Försöker nicka instämmande när det i samtal kommer upp en ny klubb som man borde gå på. "Jaså den, ja, jag har också hört att det ska vara bra drag där.. "

Jag har alltid haft detta problemet. I gymnasiet ledde det till att jag aldrig kunde hålla reda på vilken gäng som var hetast och som man borde hänga med. Vilket i sin tur resulterade i att jag alltid verkade oberörd om det var en fest på gång i Viken och jag blev bjuden. Det går inte att imponera på en okunnig. Vilket i sin tur resulterade i att jag framstod som jävligt cool.
( det är vad jag gärna vill tro. Fullt möjligt att jag blev bjuden för att alla kände meddlidande med den förvirrade tjejen och att jag var ett välgörenhetsprojekt för de godhjärtade kidsen)

Min totala oförmåga att hänga med i vad som är inne eller inte har resulterat i en del jobbiga situationer, en del minnesvärda och andra bara extremt roliga. Efteråt i allafall.
Exempel;
Klassresa i sexan. Vi är i Göteborg på Liseberg. Diverse pojkband är populära. Det går att köpa t-shirts med idolbilder. Jag köper också en tröja. Med Kurt Olsson på... Varför? Jo, jag tyckte han var rolig. Total missbedömning om vad som gick hem i klass 6 AB från Mörarp. Men i ren trots hade jag tröjan på mig hela vistelsen i Göteborg. Och fick gå själv på Liseberg.

Så det kommer inte som en överraskning för mig att jag inte har hängt med senaste trenden. Alex Schulman. Jag stötte på namnnet när jag har läst hans krönikor i gratistidningen punkt.se
Och jag har tänkt, vilken sörja. Och vem fan är Alex Schulman? Nu börjar jag fatta att grabben är tydligen väldigt inne. Gör tillochmed egna listor. En av nätets populäraste bloggare. Och jag fattade först inte. Vad är det som är speciellt med den här mediokra skribenten? Tydligen är han ett geni?? Nu fattar jag. Det är lite som Kurt Olsson t-shirten. Jag var rätt ensam om att digga Kurtan. Men jag höll fast vid min uppfattning, konstaterade mest att majoriteten inte tyckte som jag. Samma sak med Alex. Jag konstaterar att majoriteten inte verkar tycka som jag. Tråkigt. Och lite sorgligt. Det finns så väldigt många bra bloggare och krönikörer. Som skriver bra, roliga, smarta saker. Som kanske till och med vill förändra världen. Men det som går hem är Alex Schulman! Glöm klimatförändringar. Detta är beviset på att världen verkligen inte mår bra.

( Viken= litet samhälle utanför Helsingborg. Mörarp= litet samhälle utanför Helsinborg. Inte lika inne som Viken. Jag är från Mörarp. )

Andra bloggar om:

10 juni 2007

En modern familjepolitik är en moderat familjepolitik?

"En modern familjepolitik ska utgå från att familjer numera är väldigt olika, med olika önskemål och olika behov - men samma grundläggande värde."

Citatet ovan kan många säkert skriva under på. Hämtat från moderaternas nya handlingsprogram och en del i argumentationen för de moderata riksdagsledamöterna som idag på DN debatt tar tydlig och öppen ställning för könsneutral äktenskapslagstiftning. Och kräver att moderaterna som parti ska göra detsamma. Tack!

Men frågan kvarstår dock. Är en modern familjepolitik idag moderat? Är det modernt att alliera sig med kristdemokraterna och stå bakom förslag som tex vårdnadsbidrag? Eller är det bara moderat? Kan en familjepolitik vara modern om man inte i den tar ställning för jämställdhet?


PS. Mina frågor främst retoriska. Svaret är nej.

Andra bloggar om: , ,

8 juni 2007

Nuder och Rosing i punktform

Så mycket som är värt att kommenteras från de senaste dagarna. Så jag tar det i punktform.

1. Pär Nuder. Så himla typiskt att det som ska vara ett exempel på att det är högt i tak hos socialdemokraterna är just en fråga som rör jämställdhet. Jag syftar såklart på frågan om föräldrarförsäkringen. Se artikel i Svenska Dagbladet Och att Pär inte tycker att det är så käckt att kvotera. Utan att alliansens förslag med en bonus till papporna är en mycket trevligare idé. Saker och företelser hänger ihop. Kvinnors lägre löner hänger samman med vårt ojämställda samhälle och vilka normer och värderingar vi lever under och upprätthåller. Vi kan inte vänta på att kvinnor ska bli rättvist behandlade på arbetsmarknaden om vi inte samtidigt ser till famijepolitiken. Kvinnor tar ut mer av föräldrarförskringen av massor av olika anledningar. Men det är också ett faktum att de kvinnor som inte är föräldrar bli betraktade som blivande mödrar av arbetsgivare. Och därmed en större "risk" att anställa. Familjepolitk och arbetsmarknadspolitk hänger samman. Men för den sakens skull är inte en delad föräldrarförsäkring lösningen på allt. Så klart inte. Men det vore ju trevligt om ledande socialdemokrater som tidigare varit finansminstrar hade förmågan att lägga ihop två och två.

2. Manifestation för kvinnofrid i rättsalarna. I Humlegården i stockholm på nationaldagen. Jag var där tillsammans med många andra. Stort tack till arrangörerna. Framförallt till Frida som också höll tal i slutet av manifestationen. Det var det bästa tal jag hört på länge. Starkt, gripande och fyllt av kämparglöd. sorg och vrede. Tack!
Läs om manifestationen i aftonbladet.

3. Rosing eller Gynning? Samma skrot och korn? Eller varför är den ena trash och den andra Glamourprinsessa. Linderborgs artikel i aftonbladet igår verkligen läsvärd. Och en tankeställare för mig. Jag har viftat med Gynnings bok, EGOGIRL i ett antal gymnasieklasser. När jag varit ute och talat om och diskuterat feminism. Gynning är för mig ett strålande exempel på att feminism ser olika ut, och vi för vår kamp på olika sätt, Girlpower helt enkelt. Så varför har jag aldrig talat om Rosing på samma sätt? Ingen aning egentligen, men Linderborg kommer kanske nära svaret. Även om jag här vill framhålla att när Rosing startade sitt parti tyckte jag att hon skulle gå med Fi istället. Men jag dissade henne inte som politiker.


Min artikel som publicerades i expressen 29 juli 2006 klicka här för att läsa.

4 juni 2007

Om precis ingenting

Ibland fastnar jag bara. I en tanke att jag borde göra någonting annat, att jag borde veta vart jag är på väg. Att jag borde ha ett bättre jobb, flashigare lägenhet med en espressomaskin. Röd. Jag drabbas av insikten att mina tankar fastnar på samma sätt som de gjorde när jag var tjugo. Som när jag var femton. Då handlade det kanske inte lika mycket om lägenheter och espressomaskiner. Snarare om moppar, kläder och var helgens fest skulle vara. Och om man var bjuden. Men stressen och känslan över att inte duga att inte vara tillräckligt.. bra.. är densamma. Min tröst i mina tonår var att någon gång skulle jag bli vuxen. Och då skulle allt vara annorlunda.

Vid 30 fyllda får jag väl säga att jag är vuxen. och det är en härlig befrielse i det. Att faktiskt själv bestämma över sitt liv och få ta konsekvenserna av mina val. Att faktiskt inse att jag har val och ansvar att göra val och inte bara låta livet rulla på. Men tankarna fastnar i allafall ibland. Det är tungt, deppigt och ibland har jag svårt att rycka upp mig själv. Och undrar lite trotsigt varför jag måste rycka upp mig. Det måste väl fan vara en mänsklig rättighet att få vältra sig i självömkan och deppighet. Även om människor runt omkring mig nog inte håller med. Jag är ju inte så speciellt kul när jag är på det här humöret. Dock berömmer jag mig med att jag iallafall är lagom ironisk och cynisk på ett underhållande sätt. Jag tänker inte fråga om någon annan delar den bilden. Låt mig ha mina illusioner i fred! Och även om jag kan formulera sådana kloka tankar nu,tillskillnad mot mitt fjortisjag, som att göra val och ta konsekvenserna av dem så är det stor skillnad på att formulera och snacka, och att faktiskt göra.

Så här sitter jag vid min blogg och försöker skriva ner min prestationsångest rörande allt, på ett väldigt engagerande och roligt sätt. För blogga det ska ju varenda människa idag så det är ju klart att jag bloggar!

2 juni 2007

Moderat och feminist- går det?

Jag måste beteckna moderatkvinnornas utspel idag som ett framsteg. Magdalena Andersson ordförande för moderatkvinnorna kräver fler kvinnor i toppositioner. Till ekot säger hon bland annat;

"– Ibland är det män som inte släpper fram, tyvärr. Så är det. Ibland är det kvinnor som säger , nej ta inte mig, jag kan inte och jag har inte varit med så länge och massa sådana ursäkter."


Ja så kan det ju vara.( och för en fullständig feministik analys behöver vi diskutera varför kvinnor säger nej.) Nu talar vi om ett parti som helst bara ser individen och bara individen. Men vill ändå vara lite som sossarna. Men ändå inte. Och vill motverka orättvisor. Och jobb åt alla. Så klart. Det är det viktigaste. Men finansminstern är ändå allt feminist i allafall. Inte så som de där konstiga extremfeministerna kanke. Men ändå. feminist. Partisekreteraren Per tycker att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. MEN kan också se att vi socialiseras in i olika könsroller. Och det är ju ett problem. Att kvinnor inte får vara individer. Utan mest kvinnor. Det andra könet. Men när det gäller den överdrivna mansrepresenatationen inom moderaterna så är det inte aktuellt med en könsmaktsanlys säger Per.

Det är inte lätt. Att vara enkelspårig och tro på enkla lösningar. Det är jobbigt för moderater att se strukturer och mönster. Jag förstår det. Därför applåderar jag moderatkvinnornas utspel idag. Och önskar dem lycka till. Det kan behövas.

Var börjar jag...

...när jag ska kommentera dagens DN debattartikel. Jag har faktiskt ingen idé. Jag tror att jag låter bilden vara min kommentar. Bilden som kommer tryckas på en tröja till mitt framtida barn.

30 maj 2007

Vanliga män och ovanligt våld

Johannes Åman har en liten blänkare idag på DN:s ledarsida om mäns våld. Han menar att när radikala feminister talar om mäns våld så talas det om något större, något som är en del av det strukturella förtrycket av kvinnor. Men man ska ge en korrekt bild av hur det faktiskt ser ut så att vanliga män också vill lösa problemet. Det vill säga att 9 av tio män som dödar sin partner faktiskt är psykiskt sjuk.
Det jag tror provocerer Johannes är feministers ambition att vända på perspektivet. Detta illustreras av en bild från en manifestation av FI. Där man på ett plakat kan läsa;
"Utegångsförbud för män efter kl 19.00"
Ett konkret krav? Nä, men ett sätt att belysa att mäns våld är ett strukturellt problem. Som angår alla män. Även om alla män inte dödar sin partner. För som det är idag är det kvinnor och tjejer som ska ta ansvar för det som är mäns våld. Inte vara ute före sent, inte snedda genom mörka parker, inte vara för fulla, inte bete oss för utmanade.. Alla kvinnor ovanliga som vanliga tar ansvar för våldet som utövas även om få av oss fysiskt blir drabbade. Det är den korrekta bilden av hur problemet faktiskt ser ut. Det vore en bild som Åman borde se och återge.

Andra bloggar om: ,

29 maj 2007

En boll i krysset eller en yxa i huvudet

Nyhetsvärdering speglar det samhälle vi lever i och vilka värderingar och normer som styr. Och vad som anses viktigt. Media rapporterade igår om det överfall som skedde inne på RFSL:s kontor i Stockholm men fokus låg på att det handlade om missandel. Händelsen på RFSL igår är för jävligt. Hemskt. Fruktansvärt. Inte bara för att det är oprovocerat våld mot en enskild människa. Utan för att det sker mot RFSL. Det får mig och många andra att tro att det handlar om hatbrott. Men vi som tror det tillhör på ett eller annat sätt "HBT-familjen", eller sympatiserar med gayrörelsen. Resten av världen ser bara en den isolerade våldshandligen och inte på vilket sätt den är ett mönster för det samhälle vi lever i och ansvara för, och där det finns så mycket hat mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Detta blir extra tydligt för mig när man i DN:s pappersupplaga på första sidan lämnar mest utrymme åt derbyt i allsvenskan igår. Notisen om överfallet på RFSL återfinns långt inne i tidningen. Och om att det är antagligen är ett hatbrott nämns när ordförande för RFSL uttalar sig om det. Men ingen annanstans.

Fotboll är kul och spännande. Och jag gläds åt att HIF fick ha målfest mot Örebro. Men propotionerna för mig blir helt fel och jag känner mig lite som Alice i underlandet där omgivningen omkring mig beter sig irrationellt och lite tokig. När en allsvensk match är förstasidestoff.. men inte ett överfall som antagligen är mer än en isolerad våldhandling utan ett hatbrott.

28 maj 2007

FÖR JÄVLIGT

Överfallet idag inne på RFSL kontor i Stockholm idag skakar mig. Jag hittar inte orden för att uttrycka den frustration, ilska och rädsla som jag känner. För det samhälle vi lever i, för det hat som finns här och för att vi inte har kommit längre än så här. För det är som Ulrika Westerlund säger i Svd att det är svårt att tro att detta är något annat än ett hatbrott.

BRÅ förklarar hatbrott;

Hatbrott används ofta som benämning för brott med främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska motiv. Det saknas en enhetlig definition av begreppet, men det som utmärker hatbrott att de utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Det är också själva motivet till brottet som är avgörande för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga gärningen. Det innebär att ett hatbrott kan vara allt från våldsbrott till skadegörelsebrott.


Artiklar om händelsen;

Svd DN Aftonbladet

Andra bloggar om: , ,

15 maj 2007

Rätten att välja sällskap och ansvaret att förändra det

Mats Bergstrand på DN Debatt idag kommenterar sitt medlemskap i sällskapet och menar att journalister inte är objektiva utan subjektiva. Människor med egna värderingar, känslor och åsikter. Gott så. Det som får mitt morgonkaffe att smaka beskt är det omständighet som Bergstrand beskriver som " en aspket som är lite speciell". Kvinnor kan inte bli medlemmar i sällskapet. Men det är inget som oroar Bergstrand nämnvärt då det faktiskt kommer att lösa sig. Förste ledamot är nämligen landets statschef. Hepp! När Victoria besitter tronen så får även sällskapet trovärdighet ur alla aspekter. Vad skönt när saker löser sig, eller hur Mats? Jag som feminist är inte lika naiv som chefen för DN debatt. Att släppa in kvinnor i maktens korridorer kräver ansvar och ställningstagandet. Från männen som befinner sig där, så vad sägert du Mats? Dags för lunch?

Andra bloggar om:

13 maj 2007

BESVIKELSE

Över att Sverige måste kvala in nästa år i Euorvision.
Glädje över att Serbien vann. Jag vill se fler schlagerflator, så vad passar då bättre än att ha en lesbisk kampsång som segrare.

Kategorin Lesbisk kampsång i det här sammanhanget kommer från Kristian Luuk.. vet inte hur bevandrad han är i Lesbisk kampsång, men han definierade Serbiens bidrag som det. Lesbisk kampsång eller inte, snygg brud och bra låt räcker för mig.

Andra bloggar om: , ,

10 maj 2007

När självklarheter måste upprepas

Jag kollade på Carin 21.30 idag där Gudrun Schyman var gäst tillsammans med Anders Borg. Jag ska erkänna att jag för tillfället fortfarnade är rätt trött efter Fi, och vilar upp mig. Denna trötthet gäller till viss del politik, jag är fortfarande mätt efter valrörlsen. Tycker många gånger att jag har hört det förut. Och det är kanske också sant. När Gudrun drar igång på ett strålande sätt i TV-soffan så har jag ju på riktigt hört det flera gånger förut. Från Gudrun, från mig själv, och tusen andra feminister. Att den maktobalans vi fortfarande har idag är grundläggande för alla orättvisor. Med maktobalans menar jag könsmaktsordning, och det som följer av den. ( Trånga könsroller för kvinnor och män, heteronormativitet, fattigdom, våld, krig.. osv) Men jag blir bryskt påmind om att självklarheter måste upprepas och kämpas för OAVBRUTET.
För på nyheterna som jag såg efter Carin 21.30 framträdde en förvirrad nationaldemokrat som talade om faran med jämställdhet... ska jag skratta eller gråta? Inte alltid så lätt att veta. Läs Sofias blogg, med humor och ett ständigt upprepande av självklarheter förändrar vi världen!

5 maj 2007

Anställningsbarhet

Anställningsbarhet. Vem vill inte vara anställningsbar? De flesta av oss vill ha ett bra jobb oavsett högskolestudier eller inte .
Men det är något i begreppet anställningsbarhet som får mig att rygga tillbaka. Hur vi som individer formas systematiskt i den fabrik som heter högskolan för att passa i den mall som heter arbetsmarknad. Jag vill såklart också att människor ska få jobb efter studier. Men det oroar mig att debatten om högre utbildning mer och mer fokuseras på det som kallas anställningsbarhet. Jag tror absolut att det vore bra om det fanns mer kopplingar mellan studier och det framtida arbetslivet. Men att enbart tala om att ha mer karrärvägledning och praktikplatser som Jusek gör på DN debatt idag är att göra det för enkelt för sig. Jag menar vad är det för anställningsbarhet vi är beredda att acceptera? Den högre utbildningen brottas idag precis som i går av bristande kvalitet. Den största bristen är att de flesta utbildningarna inte har tillräckligt med olika perspektiv. Detta gör att könsmaktsordning, heteronormativitet, rasism upprättshålls mer eller mindre uttalat i den högre utbildningen.
I klartext; Högskolan utbildar utan att ifrågasätta rådande samhällsordning. Det gör att vi får en arbetsmaknad med blivande chefer, tjänstemän, lärare , jurister mm som fortsätter i samma gamla hjulspår. Och då står vi där med våra barn på dagis som lär sig agera i sterotypa könsroller, med vänner som inte ens får komma på anställningsintervjuer förrän de bytat efternamn. Med välmenande lärare som tror sig vara toleranta - och minsann behandlar alla lika- men synliggör enbart homosexuella ( bögar) i sex och samlevandsundervisningen när det berättas om HIV. Då får vi ännu en gång brottsoffer som inte bara blir våldtagna av gärningsmän utan även av rättsväsendet.
Så hur kan vi diskutera antällningsbarhet enbart i form av mer resurser till karriärvägledning? Jag kan inte det.

20 april 2007

Grattis Elin!

Jag befinner mig på SFS fullmäktige på Gotland. Anledningen är att jag är mötesordförande, vilket är för mig som gillar möten väldigt roligt. Och det är alltid roligt att komma tillbaka till sin gamla organisation, och se att rätt mycket är sig likt men också väldigt mycket är förändrat.

SFS blir ibland betraktad som en skola för blivande politiker. Ett ställe att lära sig fixa och trixa och hur man myglar. Jag tycker att det är en orättvis beskrivning. SFS är i och för sig en organisation med många ansikten... och alla inte alltid så vackra. Men en av anledningarna till att jag började engagerade mig så hårt i jämställdhetsfrågorna inom högskolan och i allmänhet är mycket på grund av SFS. Jag ville förändra och jag ville även såklart förändra både inom studentrörelsen och högskolan. SFS blev där jag lärde mig mycket av organisation, demokrati och att försöka förändra inifrån.

Studenters engagemang är en viktig del för ett lands demokrati, det ser vi inte minst i länder som kämpar för grundläggande demokratiska rättigheter. Där är det ofta studenter som finns i täten i kampen för förändring. Därför är SFS en del av svensk studentrörelse något mycket mer än en plantskola för blivande politiker. Studenters engagemang är mer än bara en kamp för ett högre studiemedel eller billigare kurslitteratur. Studentrörelsen har ett viktigt ansvar för demokratin i Sverige och i världen. Stora ord, men det är för att demokrati är lite högtidligt faktiskt, och det är farligt att ta det för självklart.

Så här är jag nu, på ett av Sveriges största studenmöte, inte längre student men känner fortfarande något som kan liknas vid kärlek för en organisation som har gett mig vänner, medgångar, motgångar och erfarenheter. Och det gör mig extra glad och stolt att SFS valde om Elin Rosenberg till ordförande för SFS. Elin är en av de bästa ordföranden den här organisationen har haft. Och hon tillhör en klubb som tyvärr fortfarande inte är så stor, nämligen kvinnliga ordföranden för SFS.


15 april 2007

Tack gode gud för tolerans...

Jag ger inte mycket för tolerans egentligen. Tolerans är ett uttryck för en ojämlikhet. Det finns några som definierar vad som är bra, och OK. Och det som går utanför de ramarna kan kanske tolereras. Som homosexualitet tex. Det är många gånger jag hör i diskussioner. " Jag har inget emot homosexuella, för mig är det helt OK att de skaffar barn. De stör inte mig, jag tycker det är OK." Jaha? Tack så jävla mycket.

När jag hör ordet tolerans så får jag en bild och en känsla över att jag borde vara tacksam. Tacksam för att jag lever i ett samhälle som tolerar kvinnlig rösträtt. Tacksam för att jag lever i ett samhälle där jämställdhet och jämlikhet av många anses vara bland det viktigaste vi kan arbeta för och sträva efter. Tacksam att jag lever i ett samhälle där rätt många tycker att det är OK om jag skulle skaffa barn. Jag har ingen lust att vara tacksam. Men ibland blir jag det ändå. Tacksam för att vi iallfall lever i ett hyfsat tolerant samhälle, i väntan på det rättvisa och jämlika samhället.

När jag går hand i hand med min flickvän på Stockholms gator så är det för det mesta rätt lugnt. Det är ju inte så att vi är stans enda flatpar.. :-) Men ibland blir det uppenbart att vi bryter mot mönster om hur det borde vara. Några blicker ibland. Lite viskningar eller fniss. Eller som igår när någon ropar FLATOR efter oss. Min ilska blandades med lättnad. Lättnad över den tolernas som ändå finns. De skrek ju inte JÄVLA FLATOR. Och vi blev ju inte nedslagna. Så tack gode gud för toleransen..

1 april 2007

Botemedel mot trettioårsångest

Det har nu gått en vecka sedan Fi kongress. Jag njuter av ledigheten som det innebär att "bara" ha ett jobb. Samtidigt som jag funderar på vad jag ska göra nu. I Fi och överhuvudtaget. Inga klara planer ännu, men var lugna jag kommer säkert på någonting. Om inte annat ska jag ju försöka blogga lite mer regelbundet här.
Min fritid har gett mig möjlighet att röja lite hemma, och plocka ihop alla saker som bara samlar sig på hög när man har annat att göra. Så denna sköna söndagseftermiddag ägnas åt tvätt, och att plocka ihop och sortera kort och presenter från min 30 års fest som var för mer än en månad sedan.

Jag erkänner kanske lite väl ofta att jag har trettioårskris, eller snarare en ständig pågående ålderskris. Jag tänker inte analysera det närmare här i detta inlägget. Utan snarare ge ett tips till hur man botar eller lindrar ålderskriser;

Samla så många vänner, bekanta och sköna människor som möjligt. Om du inte har råd att bjuda på en fest, så önska dig en i present. Var mer eller mindre övertydlig månaderna innan festen att du förväntar dig hyllningar, fina tal och massor av kärlek. Och se. Det lyckas. När jag nu ser alla fina kort, och presenter och kommer ihåg min fantastiska fest så ryser jag av välbehag. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha så många fina fantastiska människor i mitt liv. Och det hjälper, mot allt krisande och åldersnojer, att bli påmind om och höra att människor man själv beundrar och älskar tycker detsamma om en själv. Och en fest oavsett tema är ju heller aldrig fel.

28 mars 2007

bolagsstämmor och feministiska paradoxer

Gudrun Schyman stormar in på bolagsstämmor för att ställa obekväma frågor om jämställdheten i styrelserna. Häftigt tycker jag samtidigt som det blottar en av feminismens paradoxer. För att vi alla ska bli sedda som människor och bedömda utifrån de kompetenser vi har och inte kön måste vi peka på att vi hela tiden blir sedda som kön. Detta leder till att vi riskerar att göra de strukturer vi vill ha bort ännu mera fasta och låsta.

Jag håller med Wallenberg om att det är kompetens vi ska gå efter och inte kön. Sedan är vi inte så överens kanske. Jag är ju av den uppfattningen om att gå efter kön är precis vad som händer idag. Det kvoteras in män. För att förändra både i bolgsstyrelser och överallt i samhället så krävs det att fler följer Schymans exempel och ställer krav och frågar. Paradoxen blir dock tydlig när det kan låta som att kvinnor ska in för att de är kvinnor. Att frågan om jämställdhet enbart blir en fråga om lönsamhet, och att det i vår könstillhörighet per automatik finns en massa kompetens som för kvinnors del inte får komma till sin rätt. När egentligen det handlar om att män inte ska in bara för att de är män.

23 mars 2007

Två dagar kvar

Tills min mandatperiod som Fi talesperson tar slut. Jag har precis kommit hem från Fi kongressmiddag ( själva kongressen kör igång imorgon) Och jag känner mig lite vemodig. Sitter här och ska förbereda mitt tal till imorgon då jag ska öppna kongressen.

Jag gillar möten, när människor möts diskussioner som skapas. Och är det ett riktigt bra möte så väcks nya tankar hos deltagare och man samlar på sig ny energi och kraft till sitt politiska arbete. Så förutom att känna mig lite vemodig för att jag snart slutar som Fi talesperson känner jag mig även upprymd. Två dagars möte. Nästan lika festligt som melodifestivalen. :-)


Andra bloggar om:

21 mars 2007

Personliga Persson

Har morgonpasset i P3 som rubrik där de listar de tre bästa citaten från dokumentären som "alla" nu följer. Och jag håller med om att det är lite fnissigt kul att höra Göran Persson vräka ur sig mer eller mindre välformulerade elakheter. Men sen då? Hur kul är det, hur relevant är det? Nutidsdokument och historebeskrivning? Eller en journalistgubbe som gillar att hänga med sossegubbe och nu får visa deras fnitterstunder på bästa sändningstid? Jag tycker att det senare alternativet beskriver "ordförande Persson" filmerna bäst. Dokumentär javisst, men den här hade varit så mycket bättre om den hade fått vila lite, och fått med kommentarer från de som blir påhoppade. Nu får vi istället se kvällspressen och annan media slå knut på sig själv för att mjölka ut så mycket som möjligt att "Perssons påhopp". Skvaller säljer, men är det nyhetsvärdering? Vore det inte intressantare att bevaka sossarnas sittande ordförande, och ta reda på vad det är för politik som sossarna kommer att föra nu, istället för att frossa i vad en föredetting sa för tio år sedan?

Andra bloggar om:

15 mars 2007

Efter talesperson- vad händer sedan..

Det vet jag inte. Jag har sedan länge bestämt mig för att inte kandidera om som talesperson för Feministiskt initiativ. Skälen är flera, men de flesta handlar om tid och engagemang som behöver få utlopp på andra sätt. Jag menar att vara talesperson för Fi är ett fantastiskt uppdrag att ha. Men när det ska kombineras med andra jobb kan det ibland vara väldigt tungt. Jag var med och startade Fi jag har levt, andas, gråtit, skrattat fi och det som skulle bli Fi sedan 2004. Jag vill jobba på ett annat sätt feministiskt ett tag, riktigt hur vet jag inte ännu. Så därför kandiderar jag inte om till talesperson eller till en plats i styrelsen nu när vi har kongress nästa helg. Jag tycker dessutom att det är bra med lite ombyte, för mig och för Fi. Eftersom detta är ett beslut som jag har fattat för väldigt länge sedan är det ingen Nyhet för mig. Men idag när DN ringde om en kommentar till varför jag inte kandiderar om förstod jag att detta är såklart en Nyhet för andra.

Och eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra härnäst blir mitt svar på frågan om hur jag ska jobba feministiskt om det inte är i Fi styrelse att jag ska blogga kanske. haha. Jag tror förstås på bloggandets kraft, men ännu så länge har inte fått upp ångan. Men vem vet, jag kanske blir den nya bloggdrottningen... Men bloggandet var allt som dök upp i mitt huvud just då. Även om jag är övertygad om att jag kommer att engagera mig feministiskt på mer än ett sätt.

Och detta börjar bli lite tjatigt; men värt att poängtera. Fi har redan från början sagt att vi är en feministisk organisation som vill sätta de feministiska frågorna högst upp på dagordningen och sättet vi gör det på är opionsbildning, aktivism folkbildning. Eller genom parlamentariska initiativ. Ingen nyhet. Men verklighet.

21 februari 2007

Feministiskt initiaitv - flera saker på samma gång

Feministiskt initiativ vill sätta de feministiska frågorna högst på den politiska dagordningen!

Från starten har detta varit syftet med Feministiskt initiativ. Aktivism, opinionsbildning och folkbildning är grunden i denna strävan där även parlamentariska initiativ är viktiga byggstenar.

Så har vi formulerat det i vår stadga och utifrån detta syfte arbetar vi och formar vår verksamhet. Detta gör oss unika idag i svensk politik. Vi är inget parti men vi kan besluta att ta parlamentariska initiativ. Därför är det också självklart att vi nu under 2007, som inte är ett valår, kan fokusera mer på den delen av vår verksamhet som handlar om feministisk folkbildning.

Feministiskt initiativ samlas i Stockholm den 24-25 mars för vår andra kongress. Vi fortsätter att bygga vidare på det som redan från början har varit vårt syfte, att sätta de feministiska frågorna högst på den politiska dagordningen!


...

Texten ovan ligger på F! hemsida. Men kan vara värt att upprepa överallt, då rubriksättare på DN eller kanske snarare journalister lite överallt verkar ha svårt med att förstå saker eller organiseringar som inte följer standard formulär 1A! Vi är ju förtusan en feministisk organisation.:-) Vi har kapacitet att göra mer än en sak samtidigt. Vi kan både satsa på feministisk folkbilning, OCH aktivism OCH använda oss av parlamentariska initiaitv när vi finner det nödvändigt. Det brukas kanske inte göras så.. men å andra sidan krävs det mer än bara satsa på riksdagen för att montera ner patriarkatet.

Andra bloggar om:

19 februari 2007

Kongresstider

Det är bråda dagar i många organisationer och partier. Snart är det dags för nationella möten och kongresser. Feministiskt initiativs kongress är den 24- 25 mars. Och just nu känns det inte som jag kan tänka på något annat. Känslan är densamma på ett sätt som inför vårt första årsmöte i Örebro september 2005. Ingen tid, tusen saker att fixa och alla som jobbar ideellt med att ro i land ett stort nationellt möte. Nu är det samma sak igen, men ändå inte. Det är lite underligt att få rutin på att jobba så här mycket utöver sitt vanliga lönearbete. Och även om vi räknar med ungefär lika många medlemmar som kommer till Stockholm som det var i Örebro så är det ändå inte samma sak. Nu är det efter valet, vi har ett annat tidsperspektiv på det vi ska behandla, vi räknar inte med samma stora medial intresse till det här mötet. På ett sätt är det skönt. Det ger oss ett annat lugn att diskutera vår organisation och vår framtid. På ett annat sätt är det synd. Människor behöver veta att vi finns och att vi är i full gång med att arbeta för förändring. Naturligtvis kommer vi att bjuda in media. Vem vet, det kanske blir fullt hus även denna gång, om inte annat tror jag vår kongress är roligare än sossarnas som är veckan innan.

Förresten var det en helt underbar artikel idag på DN debatt. En total sågning av Annica Dahlström teorier om skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor. Agnes Vold och kompani helt fantastiska. och roliga. Att läsa en sådan artikel en söndagsmorgon ger mig hopp om framtiden och kraft i mitt feministiska arbete.

Andra bloggar om:

TACK!!

I väntan på att jag ska komma ikapp i min mejlbox riktar jag här ett stort gemensamt TACK till alla er som mejlat mig efter "Viljornas Kamp" visats på TV.

Det värmer gott med alla berömmande ord och hejarop. Det är häftigt att beröra och inspirera andra människor. Ni ger mig styrka.

4 februari 2007

Sofia Karlsson bloggar!

Det är fantastiskt. Det kan tyckas att en Sofia Karlsson är mer än nog. :-) Men nu finns det en till som också är en väldigt cool brud, är med i Fi, och definitivt är unik. Vi delar bara lägenhet och bär samma fantastiska namn. Kolla in hennes blogg på www.sofiabkarlsson.blogspot.com

3 februari 2007

Viljan att förändra

Nu har det gått nästan exakt en vecka sedan andra delen av dokumentären om Fi, viljornas kamp visades på TV. Det är kul och intressant att ta del av kommentarer och synpunker som de flesta har om filmen och om Fi. Och det är klart extra roligt när jag får mejl från människor som tycker att det vi gjorde var bra, och att många hoppas att vi fortsätter jobba.

Det är en ganska hisnande upplevelse att släppa in en kamera så nära in på sig själv och sitt politiska arbete. Det blir kanske ingen felaktig bild av mig som visades, men det blev EN bild, och det är inte min egen utan någon som betraktade mig och alla andra i Fi. När vi tittar tillbaka om tio, eller femtio år så är jag glad att det också finns en dokumentär om oss och starten. En viktig bit av historiebeskrivningen. Ännu viktigare tror jag filmen var för att visa hur mycket ideellt arbete det ligger bakom att arbeta politiskt, hur slitigt och oglamoröst det kan vara men samtidigt härligt fantastiskt att ibland kunna känna och se att jag inte är ensam i mitt arbete, i min kamp i min vilja till förändring.

En del bloggar jag har läst och en del politiska kommentatorer har förundrats över hur naiv jag verkar vara, hur politisk oerfaren jag och alla andra var undantaget Schyman. Och att vår naivitet också lade grunden för ett valresultet som var en besvikelse på många sätt. Det var kanske så,att jag var väldigt naiv, och det är klart att jag har lärt mig massor under den här resan. Det är klart att det stockar sig i halsen på mig, när jag på årsmötet blev intervjuad om Brattströms angrepp på mig och Rosenberg. Det är klart att jag inte alltid hade rätt och alla andra hade fel. Det är klart att jag inte blev förvånad över att det är svårt att enas om politik och organisation. Det är klart att jag förstod att Schyman var en erfaren politiker.

Politik är känslor i stor utsträckning, eftersom politik handlar om våra liv och vår värld. Det går inte alltid att vara förutseende och ha läget under kontroll. Men vad jag inte förstår från alla "tyckare" i bloggsfären och tv-soffor är; Hur kan det vara fel att vilja förändra?
Det är lätt att med facit i hand recensera ett skeende efteråt. Det är svårare att agera i nuet. Jag hoppas att de lärdomar jag har gjort med startande av Fi och nu när jag arbete med Fi inte gör mig cynisk och rädd. Jag hoppas att jag alltid lyckas behålla lite av min naiva sidan, för det är den som håller fast vid övertygelsen om att det går att förändra, att det är värt det.

31 januari 2007

Hört på bussen..

- Vi ska ha mångfaldsdag på jobbet, eller det blir bara en halvdag.
- Jaha, vad innebär det?
- Vi ska bjuda in han från Gringo

22 januari 2007

Filmen!

Nu äntligen har första delen sänts av "Viljornas kamp" filmen om Fi. Det är häftigt att få gå tillbaka och med hjälp av filmen minnas den första tiden med Fi i offentligheten. För min egen del måste jag också säga att det är en upplevelse att få se sin egen politiska och personliga utveckling på bästa sändningstid i SVT. Lite som "här är ditt liv" ( så här långt) i kortversion. Men det bästa med filmen är att den visar hur hårt människor är beredda att jobba när vi tror på det. Och att det ger en hopp om framtiden. Och mänskligheten.