Efter talesperson- vad händer sedan..

Det vet jag inte. Jag har sedan länge bestämt mig för att inte kandidera om som talesperson för Feministiskt initiativ. Skälen är flera, men de flesta handlar om tid och engagemang som behöver få utlopp på andra sätt. Jag menar att vara talesperson för Fi är ett fantastiskt uppdrag att ha. Men när det ska kombineras med andra jobb kan det ibland vara väldigt tungt. Jag var med och startade Fi jag har levt, andas, gråtit, skrattat fi och det som skulle bli Fi sedan 2004. Jag vill jobba på ett annat sätt feministiskt ett tag, riktigt hur vet jag inte ännu. Så därför kandiderar jag inte om till talesperson eller till en plats i styrelsen nu när vi har kongress nästa helg. Jag tycker dessutom att det är bra med lite ombyte, för mig och för Fi. Eftersom detta är ett beslut som jag har fattat för väldigt länge sedan är det ingen Nyhet för mig. Men idag när DN ringde om en kommentar till varför jag inte kandiderar om förstod jag att detta är såklart en Nyhet för andra.

Och eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra härnäst blir mitt svar på frågan om hur jag ska jobba feministiskt om det inte är i Fi styrelse att jag ska blogga kanske. haha. Jag tror förstås på bloggandets kraft, men ännu så länge har inte fått upp ångan. Men vem vet, jag kanske blir den nya bloggdrottningen... Men bloggandet var allt som dök upp i mitt huvud just då. Även om jag är övertygad om att jag kommer att engagera mig feministiskt på mer än ett sätt.

Och detta börjar bli lite tjatigt; men värt att poängtera. Fi har redan från början sagt att vi är en feministisk organisation som vill sätta de feministiska frågorna högst upp på dagordningen och sättet vi gör det på är opionsbildning, aktivism folkbildning. Eller genom parlamentariska initiativ. Ingen nyhet. Men verklighet.