Jag är på väg till Feministiskt initiativs extra kongress i Umeå. Dryga tre år sedan jag satt på podiet på en hysterisk presskonferens och lanserade Fi så är det dags att ta ställning till om Fi ska ställa upp i val. Igen. Det känns lite overkligt. Åren med Fi har betytt mycket för mig på flera plan, och det gör att varje kongress varje beslut alltid känns historiskt och lite högtidligt. Och det är det ju också. Inte bara för att jag har min historia av FI utan för att det faktiskt är lite fantastiskt att vi startade ett feministiskt parti. Det är lite tråkigt att vi inte kom in i Riksdagen 2006. Men det betyder inte att vi inte behövs i svensk politik. Vilket både är upplyftande och nedslående.
Min tanke och plan var att jag på denna kongressen skulle vara en vanlig delegat som tog plats i talarstolen och var med och debatterade sakfrågor och politik. Inte ha ansvar för logistik eller organisation eller kandidera till någon post vilket har varit fallet andra Fi kongresser. Vilket har skapat den något paradoxala situationen att jag aldrig egentligen har debatterat så mycket politik och sakfrågor inom Fi. Utanför i valkampanjen med mera.. så är det klart att jag har debatterat. Det gör jag fortfarande. Men inte så mycket inom Fi. vilket är något som jag såklart har saknat. Och som jag tänkte ta igen lite på den här kongressen. Nu blir det inte så, jag kommer att sitta mötesordförande istället. Det är egentligen inget jag beklagar, jag tycker det är roligt. Men jag tycker det är tråkigt att inte vara aktiv på denna kongressen på det sättet som jag hade tänkt.
Jag får dryfta mina åsikter här istället. Vilket jag hoppas kunna göra hyfsat regelbundet under helgen. Om inte annat så ge er rapporter om stort och smått om vad som händer i Umeå på ännu en historisk kongress signerad Fi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar