Det är bråda dagar i många organisationer och partier. Snart är det dags för nationella möten och kongresser. Feministiskt initiativs kongress är den 24- 25 mars. Och just nu känns det inte som jag kan tänka på något annat. Känslan är densamma på ett sätt som inför vårt första årsmöte i Örebro september 2005. Ingen tid, tusen saker att fixa och alla som jobbar ideellt med att ro i land ett stort nationellt möte. Nu är det samma sak igen, men ändå inte. Det är lite underligt att få rutin på att jobba så här mycket utöver sitt vanliga lönearbete. Och även om vi räknar med ungefär lika många medlemmar som kommer till Stockholm som det var i Örebro så är det ändå inte samma sak. Nu är det efter valet, vi har ett annat tidsperspektiv på det vi ska behandla, vi räknar inte med samma stora medial intresse till det här mötet. På ett sätt är det skönt. Det ger oss ett annat lugn att diskutera vår organisation och vår framtid. På ett annat sätt är det synd. Människor behöver veta att vi finns och att vi är i full gång med att arbeta för förändring. Naturligtvis kommer vi att bjuda in media. Vem vet, det kanske blir fullt hus även denna gång, om inte annat tror jag vår kongress är roligare än sossarnas som är veckan innan.
Förresten var det en helt underbar artikel idag på DN debatt. En total sågning av Annica Dahlström teorier om skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor. Agnes Vold och kompani helt fantastiska. och roliga. Att läsa en sådan artikel en söndagsmorgon ger mig hopp om framtiden och kraft i mitt feministiska arbete.
Andra bloggar om: Annica Dahlström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar