Tack gode gud för tolerans...

Jag ger inte mycket för tolerans egentligen. Tolerans är ett uttryck för en ojämlikhet. Det finns några som definierar vad som är bra, och OK. Och det som går utanför de ramarna kan kanske tolereras. Som homosexualitet tex. Det är många gånger jag hör i diskussioner. " Jag har inget emot homosexuella, för mig är det helt OK att de skaffar barn. De stör inte mig, jag tycker det är OK." Jaha? Tack så jävla mycket.

När jag hör ordet tolerans så får jag en bild och en känsla över att jag borde vara tacksam. Tacksam för att jag lever i ett samhälle som tolerar kvinnlig rösträtt. Tacksam för att jag lever i ett samhälle där jämställdhet och jämlikhet av många anses vara bland det viktigaste vi kan arbeta för och sträva efter. Tacksam att jag lever i ett samhälle där rätt många tycker att det är OK om jag skulle skaffa barn. Jag har ingen lust att vara tacksam. Men ibland blir jag det ändå. Tacksam för att vi iallfall lever i ett hyfsat tolerant samhälle, i väntan på det rättvisa och jämlika samhället.

När jag går hand i hand med min flickvän på Stockholms gator så är det för det mesta rätt lugnt. Det är ju inte så att vi är stans enda flatpar.. :-) Men ibland blir det uppenbart att vi bryter mot mönster om hur det borde vara. Några blicker ibland. Lite viskningar eller fniss. Eller som igår när någon ropar FLATOR efter oss. Min ilska blandades med lättnad. Lättnad över den tolernas som ändå finns. De skrek ju inte JÄVLA FLATOR. Och vi blev ju inte nedslagna. Så tack gode gud för toleransen..