Advokaterna i rättegången mot de sk stureplansprofilerna personifierar på många sätt vad som är fel i vårt rättsystem, i vårt samhälle överhuvudtaget. Advokaterna ger uttryck för det som finns runt omkring oss överallt, men som aldrig märks så tydligt som i en våldtäktsrättegång. En syn på kvinnor, män, sexualitet, makt och rättivsa som är förlegad och inte på något sätt jämställd. Men som är den verklighet vi lever i, och som gör mig till feminist.
Det är därför det idag känns som en liten seger för rättivsa och jämställdhet att de sk stureplansprofilerna dömdes för våldtäkt. Mina tankar går till den 19- åriga tjejen som anmälde brottet hon utsattes för. Hon har visat ett mod och en styrka som nästan är ofattbart. Hon ger mig hopp.
DNs ledareskribent Hanne Kjöller skriver idag om gubbigt i rätten. Och sätter fingret på det som många av oss gång på gång försöker peka på.
Intressant om stureplan, stureplansprofilerna, feminism
7 kommentarer:
Hmm, så kanske det är. Dock får man en lite fråga när man läser din blogg. Vad är det rättegången gäller, deras inställning till kvinnor eller deras handlande. Börjar man döma folk för deras inställning och inte deras handlingar är man farligt ute.
Det var advokaternas inställning som jag kommenterade. Deras syn på kvinnor och sexualitet speglar tycker jag ganska bra synen som finns bland många advokater och åklagare. ( Det som DN ledarskribent tar upp) Det i sin tur är en del i att vi har det som vi har det idag. Där det är många gånger brottsoffret som görs till förövaren. Om hon var för full, fel klädd, sa nej på fel sätt, har sagt ja tidigare.. osv. Vilket i sin tur visar på den synen av kvinnor och sexualitet som är väldigt utredd. Och som skapar ojämställdhet. Rättegången gällde våldtäkt. Och de som var ställda inför rätta befanns skyldiga. Inte på grund av sina advokaters inställningar. Utan på grund av sina handlingar. Vilket jag finner glädjande.
Nu har jag inte sett mer av bevisningen i den här rättegången än det som redovisats i media, och kan därför inte uttala mig över huvud taget i skuldfrågan här. Vill dock hålla med fullständigt om upprördheten när det gäller att ta upp sådana irrelevanta saker som målsägandens klädsel och tidigare sexliv. Det känns som en farlig attityd som knappast hör hemma i ett modernt samhälle Och att ta upp frågor om detta i rättegången känns snarare bara som ett sätt att förnedra målsäganden. Som sagt, ett nej är ett nej. Oavsett klädsel.
Vad som är fel på rättsystemet? Att det vore bättre med ett samhälle där man utesluter bevisföring för att få mer fällande domar???
Ett domslut att fira indeed!
Jag skulle fö lägga till en kommentar till din kommentar på min Blogg, men det vägrar fungera. Därför använder jag nu din blogg och klistrar in kommentaren jag skrev ihop efter att den första kommentaren försvann ut i cyberrymden... :
Nu hade jag skrivit en smart och rolig kommentar till din kommentar, men den försvann i cyberrymden... Grr...
Om jag sammanfattar:
1) Du har en poäng. Det var nog det som jag blev mest besviken över.
2) Våra bästa år? Är det inte där de bara står och pratar för sig själva hela tiden eller möter en alien?
Feminister har ju alltid sagt att man skall tro på en kvinna. Men det kan man ju inte alltid göra eftersom det förekommer lögner även om våldtäkter. Det finns flera såna fall bara i år som uppmärksammats av media. Så vi behöver en ordentlig bevisvärdering!
Blir mer och mer övertygad om att vi behöver en samtyckeslagstiftning i Sverige, eftersom många män inte verkar fatta vad tvång är. Eller som i Norge, där man agt till en sorts vårdslöshetsvariant till våldtäktsbegreppet. Om jag fattat det rätt, kan man alltså bli dömd för våldtäkt om det är uppenbart att kvinnan inte ville, även om hon inte sa uttryckligen nej, eller inte sa något alls, var berusad eller dylikt.
Vad gäller noctivagus och Fredriks åsikter klipper jag in ett inlägg jag gjorde hos Veronica Svärd, något redigerat:
I de flesta fall finns teknisk bevisning - sperma, blåmärken, taxikörningar till adressen, beskrivning av lägenheten osv. (Om polisen bryr sig om att kolla upp det.) Och den tekniska bevisningen är oftast inte problemet. Kruxet är att när båda parter medger de faktiska omständigheterna - att ett samlag har skett - och man istället kommer man fram till värderingen kring omständigheterna i samband med händelsen. Då prövar man de bådas trovärdighet och sedan är karusellen av godtyckliga bedömningar igång där människors fördomar spelar en stor roll.
Det är då fördomar om kvinnors klädsel, mått av godtrogenhet, berusning, osv. kommer in i bilden. Och det stora problemet - och orättvisan - är att denna bedömning oftast utfaller till kvinnans nackdel.
Hade hon utmanande klädsel och sexiga underkläder? (Om han hade skitiga y-frontkalsonger på sig, o alltså inte planerat att ha sex utan bara tagit tillfället i akt, är det ingen som någonsin frågar.) Var hon full? (Att han var full brukar inte spela någon roll, det gör honom väl bara mer kåt men ingen tänker på att det nedsätter hans omdömesförmåga.) Flirtade hon med honom på baren? (Det är för fan det man gör på barer.) Följde hon med honom hem? (I så fall bad hon ju om det.) Lät hon honom följa med hem? (I så fall har hon ju gett en invit som alla män ju tolkar som att det är "fritt fram".)
M a o, hur hon än vänder sig har hon röven bak, som det heter på skånska. Offret kan oftast inte få rätt, och i de flesta fall läggs förundersökningen ned och det kommer aldrig till rättegång.
Ärligt talat, hur många tjejer känner vi som anser att de vaknat i fel säng? Jag känner massor. Hur många av mina kompisar, som ångrat att de hade sex med någon kvällen innan, har anmält att de blivit våldtagna? Ingen, för den övervägande majoriteten av världens befolkning kan skilja på vad som var frivilligt och vad som är dagen-efter-ånger. Alltså anser jag det högst osannolikt att åklagarna skulle ha stött på så många kvinnor som anser att hon våldtagits för att “hon har en känsla av att hon våldtagits därför att hon vaknat i fel säng.” Det är nog snarare ett utslag av dessa åklagares fördomar.
Man kan bara hålla med Madeleine Leijonhuvud, Gud hjälpe de kvinnor som får dessa åklagare till förundersökningsledare - rättsapparaten i Sverige lär inte göra det.
Skicka en kommentar