Kära Göran,

Jag såg delar av intervjun med dig idag. Intervjun där du bland annat talade om kläder och musik. Men även om dalande väljarstöd och såklart om den där homofrågan. Det är lite därför jag skriver till dig. För det där du sa om barn och homosexuella föräldrar. Nej, nej, du behöver inte be om ursäkt. Jag känner mig inte kränkt.  Och nej, jag skulle inte vilja gå så långt som att kalla dig homofob. Jag tror däremot att du lider av svår heteronormativitet. Jag tror dessutom att du ovanpå det har drabbats av en fruktansvärd kärnfamiljsinflammation- den värsta sorten- den som härstammar från traditionalist och bakåtsträvar viruset. Man kan lära sig att leva med det viruset Göran, och dämpa dess effekter. Men det kräver ett ständigt och aktivt arbete med sig själv, för att i allafall ibland kunna få en början till en insikt att alla människor inte behöver leva så som du har valt att leva. Men att dessa människor ändå kan vara lika bra eller lika dåliga föräldrar som du. Det krävs mod Göran, och det är inte en fråga om åsikter på det sättet som du tror. Du förstår, människor som lider av svår heteronormativitet som du Göran, tenderar att tro att det handlar om åsikter- och då bara åsikter om homosexuellas föräldrarskap. Eller tron att en människas förmåga till att vara en god förälder sitter i könet. Och då gärna i två kön, det vill säga inget föräldrarskap är komplett utan en uppsättning man och en uppsättning kvinna. Varken mer eller mindre. Men det är inte relevant Göran. Det relevanta är kärlek och goda förebilder. 

Jag är orolig Göran, hur det ska gå med alla barn som tvingas växa upp med en pappa som slår deras mamma. Jag är orolig Göran, för alla barn som tvingas växa upp i familjer där de lär sig att det är mamman som tar ansvar för hushållsarbete och pappa som jobbar över. Jag är orolig Göran för alla barn som rymmer och blir hemlösa, och ingen i hela världen ser dem eller bryr sig om dem. Jag är orolig Göran, för att så många barn upplever att ingen bryr sig om dem . Jag är orolig Göran för alla barn som växer upp och blir förälskade men inte vågar berätta hemma om sin kärlek, för då kan de bli utslängda. Jag är orolig Göran för alla barn som inte har sin frihet utan blir intvingade i stela roller och normer och inte är fria att leva sitt liv efter sina val. Och jag är orolig Göran, för dig. För att du som den socialminister du är inte verkar vara så orolig? Mer än för de barn som inte har en mamma och en pappa men kanske en,  två, tre , fyra föräldrar. Och jag är orolig Göran, för att du inte verkar ta din heteronormativitet på allvar. Hur ska det gå?