Anställningsbarhet. Vem vill inte vara anställningsbar? De flesta av oss vill ha ett bra jobb oavsett högskolestudier eller inte .
Men det är något i begreppet anställningsbarhet som får mig att rygga tillbaka. Hur vi som individer formas systematiskt i den fabrik som heter högskolan för att passa i den mall som heter arbetsmarknad. Jag vill såklart också att människor ska få jobb efter studier. Men det oroar mig att debatten om högre utbildning mer och mer fokuseras på det som kallas anställningsbarhet. Jag tror absolut att det vore bra om det fanns mer kopplingar mellan studier och det framtida arbetslivet. Men att enbart tala om att ha mer karrärvägledning och praktikplatser som Jusek gör på DN debatt idag är att göra det för enkelt för sig. Jag menar vad är det för anställningsbarhet vi är beredda att acceptera? Den högre utbildningen brottas idag precis som i går av bristande kvalitet. Den största bristen är att de flesta utbildningarna inte har tillräckligt med olika perspektiv. Detta gör att könsmaktsordning, heteronormativitet, rasism upprättshålls mer eller mindre uttalat i den högre utbildningen.
I klartext; Högskolan utbildar utan att ifrågasätta rådande samhällsordning. Det gör att vi får en arbetsmaknad med blivande chefer, tjänstemän, lärare , jurister mm som fortsätter i samma gamla hjulspår. Och då står vi där med våra barn på dagis som lär sig agera i sterotypa könsroller, med vänner som inte ens får komma på anställningsintervjuer förrän de bytat efternamn. Med välmenande lärare som tror sig vara toleranta - och minsann behandlar alla lika- men synliggör enbart homosexuella ( bögar) i sex och samlevandsundervisningen när det berättas om HIV. Då får vi ännu en gång brottsoffer som inte bara blir våldtagna av gärningsmän utan även av rättsväsendet.
Så hur kan vi diskutera antällningsbarhet enbart i form av mer resurser till karriärvägledning? Jag kan inte det.
3 kommentarer:
anställningsbarhet är ett läskigt ord... Lite som att när man jobbar så är man arbetstagare, låter som en parasit när sanningen är att man är en dåligt betald och i bland dåligt uppskattad löneslav... Slavägaren kallas arbetsgivare vilket låter som värsta barmhärtighetsverksamheten.. Vem bestämmer alla dessa ord som skapar inbördes hierarkier på detta viset?
Intressant detta med lärararna du tar upp Sofia. Har just haft exakt en sån diskussion idag med några i klassen som tycker det är helt onödigt att ha genusperspektiv och prata om kön eftersom de ser elever som individer och inte som kön. Helt onödigt att prata om genus eftersom de är så fria i sitt tänk! Detta citat efter 4 år på en universitetsutbildning som haft genuslitteratur och genusföreläsningar i varje kurs. Någonting har inte gått fram.. Ett underkännande till pedagogoiken på lärarutbildningen kan man säga =). Umeå ska ändå ha kredd för ambitionen, men det är ju en sak i teorin såklart.. de flesta hatar genus efter ett tag eftersom de inte vet vad de är trots att föreläsare säger ordet(utan att veta varför) varje dag typ.
Absolut cred till Umeå. Och det är ju helt rätt väg att gå. Sedan kommer ju det svåra..Människor måste tänka själva. enbart genusföreläsningar räddar inte världen...Men Umeå verkar ju ha lyckats med minst en lärarstudent! :-)
Skicka en kommentar