12 juni 2007

Män som feminister

En del hävdar att det inte går. Skrockar lite i skägget och säger; Nä, jag är nog maskulinist. Jag känner mig inte så Feminin. höhö.

Andra som fattat lite mer vad det handlar, nämligen en sned maktfördelning mellan män och kvinnor, låsta könsroller för alla och en vilja att förändra detta, säger sig ha försökt bli en del av den feministiska kampen men blir inte insläppta av alla arga ( kvinnliga ) feminister. I Svenska Dagbladet den 13 mars i år tar Zanyar Adami farväl till feminismen. Han har förstått att han måste utgå från sig själv och sitt manliga perspektiv för att arbete för jämställdhet och jämlikhet. Men han kan inte kalla sig feminist.Eftersom han inte är välkommen som man i den feministiska rörelsen. Han är numera därför femanist. Samma vecka möts Zanyar och jag i morgonsoffan i SVT för att diskutera huruvida män får kalla sig feminster eller inte. Jag applåderade då Zanyars insikt att han i sitt feministiska arbete måste utgå ifrån sig själv. Och det är vad alla feminister gör, män som kvinnor. Vi var egentligen rätt överens i sak, om vad feminism handlar om. Frågan var om män kunde vara feminister. Jag hävdar att de kan män. Om de vill. Precis som kvinnor är män individer som var och en själv får ta ställning till vad de vill kalla sig, hur de vill arbete politisk, hur de vill leva sina liv. Det jag inte går med på är att så fort en man kommer på att han är feminist så ska det applåderas och hyllas, lite extra. Trams är vad det är. Jag vill lyfta alla människor som tar ställning för jämställdhet och jämlikhet. Och jag blir så klart extra glad om man/ kvinna väljer att kalla sig feminist. Inte någon kan ta ansvar för andras politiska utveckling eller kamp, det kan man bara göra själv. Därför kan inte jag diskutera mäns feminism, det måste ni göra själva.

Jag vet inte hur många femanister det finns idag, men det finns en hel del män som är feminister. Samuel Kvist en av dem, läs hans artikel i etc om mäns våld.

Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer:

Mikael sa...

Jag tycker också att det är tråkigt att så många (oftast) män liksom medvetet missförstår vad feminism handlar om.
För mig är feminismen en kamp som handlar om att komma bort från de begränsande strukturer som förminskar oss till kön och som värderar oss olika efter de vrickade kategorier som följer med strukturerna. Att arbeta mot ett sådant problem innebär att mycket förbättras för både kvinnor och män.
Sen kan det ju vara svårt att själv som man uppleva hur förtryck verkar mot kvinnor, eller hur även män begränsas av stereotyper mm för kvinnor. Men vi kan alltid lyssna på varandras berättelser. Ofta upprätthålls ju strukturerna omedvetet och genom att försöka bli mer medvetna om dessa blir det lättare att komma till rätta med.

Christian sa...

Går det bra att vara maskulinist, och i definitionen lägga in att det t ex innebär att man inte misshandlar kvinnor? Finns det någon vedertagen definition på maskulinist, eller är det bara motsatsen till feminist?

PS. Kommer på att jag får göra som Bush i det här fallet, och alltså inleda med en "pre-emptive strike": Nä, jag godtar inte maskulinist-definitionen "mansgris", "manschauvinistiskt svin" el. dyl. :-)

Dan G sa...

Feminism!
Tufft jobb att stå upp.
Men kul!
Tjo och hej!


Läs mer om feminism i bland annat inlägg 224, 225, 100
på min...

blogg.aftonbladet.se/10688

Jerry sa...

Kan aldrig kalla mig feminist eftersom jag tror på lika rättigheter för män och kvinnor utan undantag. Feminismen är full av undantag. Det är okej att diskriminera lite grann. Om nu rätt kön blir diskriminerat vill säga. Kvinnor tillhör ju en förtryckt grupp och därför ska man ha förtur inom vissa områden.

Feminismen vill plocka det bästa ur kvinnans könsroll som traditionellt gett henne fördelar och skrota resten. Det handlar om att fixa fördelar åt den egna gruppen. Den som fortfarande tror det handlar om rättvisa borde rannsaka sig själv.

Makt korrumperar och feminismen är inget undantag. I offerrollen har man funnit en väg till makt och att åka gräddfil. Feministerna struntar blankt i att män i högre grad begår självmord, att pojkar halkar efter i skolan eller att arbetslösheten är högre bland män. Det är kvinnornas tid nu. Eller som Gudrun Schyman uttryckte det: "Nu ska vi gå från jämställdhet till feminism".