En arg landsfader

När jag lyssnade på Fredrik Reinfeldts tal i går slog det mig att man ska passa sig för vad man önska sig. Igår skrev jag att jag önskade mig en ideologisk arg statsminister. Och jag fick höra en arg landsfader. 13 minuter ägnades åt pensionärerna eller åt att pensionärer ska jobba. Fredrik verkar lite arg över att alla pensionärer betraktas som en enhetlig grupp, att pensionärer är förbrukade efter en viss ålder även om de vill fortsätta jobba. Jag håller absolut med om att det inte blir bra när vi envisas med att alltid kategorisera människor i en grupp och ingen tillåts vara något annat. Och det är inte alls säkert att bara för man uppnår en viss ålder att man vill sluta jobba då. Det borde finnas i systemen och i vår sinnesvärld en mer pragmatisk och flexibel inställning. Människor är inte lika, en del vill säkert fortsätta jobba och ska då kunna fortsätta göra det, kanske till och med uppmuntras. Men problemet blir när moderaterna vill möta en stelbent kategorisering med en annan. Från att ingen ska jobba efter 65 till att alla ska göra det.Det är skillnad på vad man har jobbat med hur mycket det går att arbeta efter pensionålder. Och med moderaternas oförmåga att kunna ha något som helst könsmakt- klass eller genusperspektiv på den här frågan ( eller på någon fråga om jag ska vara ärlig) bäddar för katastrof.

Men jag är glad över att Reinfeldt på ett sätt visade sitt rätta ? jag igår. Borta är den mjuka Alfons Åbergs pappaliknande figuren. Fram träder en arg patriark som kräver att alla ska arbeta mer, bättre och fortare. För vår egen skull och för Sveriges. För vår egen skull och för Sveriges hoppas jag att vi är många väljare som 2010 vill ha ett annat Sverige än "Reinfeldt land."